belbo

'

Jag tror att det skulle kännas annorlunda om jag hade känt att det här är rätt. Kommer ni ihåg att jag skrev förut, minns inte riktigt när, om att jag efter uppbrottet med exet börjar hitta tillbaka till mig själv? Eller börjar hitta mig själv snarare, eftersom jag inte var riktigt klar när vi träffades (var ju bara 17). Sedan någon gång precis innan jul har jag gått igenom en identitetskris som nådde kulmen nu när jag var sjuk förra veckan och bara gick hemma och tänkte. Jag upptäckte vem jag var. Det låter så töntigt, men må så vara, det är sant. Och, ve, den personen jag hittade var inte alls den jag trodde att det var. Personen som dök upp inom mig var fucking gubben i lådan! Det är klart att essensen av mig fortfarande finns kvar. Jag är på många sätt samma person, men min livsåskådning, mina ambitioner och mål, min filosofi och hela min världsbild har ändrats. På ett vis kan jag väl vara glad att jag går igenom detta nu och inte när jag är 40 och sticker iväg och blir Havanna mamma. Men man kan ju önska att detta hände mig när jag var 18 eller 20 ist.

'

Jag tror att jag under min tid med exet formades till en person, samtidigt som jag på något vis ville vara en motpol till honom. Vilket uppenbarligen ledde till förvirring. Nu ifrågasätter jag allt från mitt val av frisyr till val av utbildning. Jag har gjort upp en liten plan för mitt liv de kommande 10 åren, som hjälper mig att sova om natten.

'

Jaja, nu sitter jag i alla fall och lyssnar på Al Green. "I could never see tomorrow....I was never told about the sorrow"

inversehiphop.wordpress.com