Flyttar!

Hejhej alla mina lamm
'
Ny flyttar jag till http://isaboos.blogspot.com/
Häng med!
Det blir kul!
'
Kul va?
'
Den här gamla adressen kommer finnas kvar om någon vill befinna sig i det förflutna.
'

bloggologisk kris

Jag genom går en bloggologisk identitetskris. Jag har alltid följt Schulmanfamiljen med glädje, och skrattat med dem och beundrat Alex sätt att uttrycka sig i skrift. Men jag har mer och mer börjat känna en irritation gentemot hela familjen. Det hela kulminerade i Amanda Schulmans totalt intelligensbefriade inlägg om genus, fortsatte med Calle Schulmans yttrande om att olikheter mellan könen gjorde livet värt att leva, och senare åter igen Amandas allmäna uppfattning om att hon, Alex och deras dotter kan representera hela befolkningen och att det som gäller i deras familj är allmängiltigt. Don't get me wrong, jag gillar fortfarande bloggarna, och jag gillar personerna. Det gör man om man har följt dem så länge som jag har gjort.
'
En annan bloggologisk kris gäller denna blogg. Jag dampar loss (ursäkta det otroligt icke-politiskt korrekta uttrycket), på blogg.se nu. J*kla sk*t sida!
'
Jag tror att det är dags för en make-over. Nya tider, ny blogg.
'
För övrigt har jag sökt en massa jobb idag, och således sålt min själ till mammon.
'
-försökte ta en seriös bild, men rebecca försvårade det för mig.

pluggets ansikten

'
A skriver hemtenta och jag uppsatsar. Med uppsatsar menar jag att jag stirrar på en artikel och lyssnar på Chopin. Trevlig kväll på er!

hjälp mig (gäsp)

Det är ingen normal trötthet det här. Jag är inte "lite sliten" eller lite seg. Jag är så helt galet trött att det inte går att beskriva. Ni vet när man vaknar man har somnat i soffan på kvällen framför en film, helt utmattad, och man med största möjliga ansträngning måste masa sig till sängen utan att ens orka tänka tanken på att borsta tänderna först. Ni vet den känslan? När man har grus i ögonen och man liksom fryser och marken gungar. Så är det för mig nu, nästan hela dagarna. Och så har det varit i över en vecka, med undantag för någon dag eller några timmar någon dag. Jag kan sova precis hur mycket som helst, det hjälper inte. Jag försöker hinka i mig koffein, men det är bara en tillfällig lösning om ens det. Blir förresten konstig i magen av kaffe. I söndags drack jag två redbull och somnade. Detta ger mig ont i huvudet, ont i axlarna, ögonen och magen.
'
Imorgon ska jag åter igen få besöka min kära vårdcentral för lite fler blodprover eftersom jag och läkare börjar misstänka att nånting inte riktigt står rätt till här. Har säkert vitaminbrist eller järnbrist... Jag svimmar nästan varje gång och sist blev jag inte pigg igen så jag fick ligga på britsen och bli stucken. Nu när jag dessutom är tröttheten själv så ska det bli spännande haha. Jag är inte rädd för blod och jag är inte spruträdd. Men blodprov i armvecket, när jag ser blodet åka upp i röret, då säckar jag ihop varenda gång.
'
Nej men seriöst, vad ska jag göra? Hjälp?
'
Ska inte bara klaga för jag mår bra annars liksom. Känner mig ganska tillfreds med livet. När jag inte är för trött för att känna någonting alls det vill säga. Det värsta med det här är att "jag är trött bara" alltid låter som en dålig ursäkt för diverse saker. Men det är sant. Jag är så in i helvete jävla trött!
'

-Herregud, finns dessa människor på riktigt?

Det första vi gjorde när vi klev på båten (efter att vi dumpat väskorna i hytten, som låg under bildeck...) var att leta upp det enda stället på hela båten som inte var ett tillhåll för människor som äcklade oss. Vi hittade en vinbar och beställde champagne. Det var faktiskt trevligt och lugnt och ganska fräscht. Sen fick vi vår trerätters middag som faktiskt var alldeles underbar. Skagentoast, hjortrygg och efterrättsbuffé med fantastisk creme brulee. Snajsig fördrink och snajsigt vin. Kyparen hette Lax i efternamn vilket nästan var för bra för att vara sant. So far so good och jag tänkte att så länge det är såhär så är det helt okej. Men sen var det ju tyvärr så att vår middag blev uppäten, restaurangen (och vinbaren) stängde och vi var utelämnade till det så kallade "nöjeslivet" på båten.
'
Dekadensen!
'
Folk som på fullaste allvar åker den där båten för att roa sig (vilket ju var alla utom vi och typ en barnfamilj) är ju helt tokiga i huvudet! Klientelet är den typen av personer som man driver med på TV, såna som man inte förrens nu har vetat om de faktiskt finns på riktigt. Männen har skinnjackor, hårdrockströjor, snaggat eller hästsvans, kedjor runt halsen, enorma snusprillor under läppen och jaktsinnet på högvarv. Kvinnorna är antingen mycket överviktiga med svarta leggings och hårdrockströjor även de, eller mycket smala (sådär som man blir när man lever på kaffe och gula blend). De har solat sönder sin hy, har mycket tajta klänningar, ett kilo mascara och den största koncentrationen hårspray man någonsin skådat på ett huvud. Många män och kvinnor har cowboy-hatt (som man kunde köpa i "nöjescafét" som var som hämtad ur en scen från "torsk på tallin" enligt Hanna. Enligt mig sorglig som bara ett tomt nöjescafé i forna sovjet kan bli).
'
Jag visste att fredagskvällen skulle bli lite svår. Jag visste att människor skulle vara så fulla så de inte visste vad de hette, att de skulle skrika i korridorerna och vara allmänt nasty. Jag visste att folk skulle ha börjat dricka redan klockan fyra på eftermiddagen. Jag visste att de skulle raggla på båten, men inte att de skulle raggla av den. Ty på lördag förmiddag drack de unga killarna smirnoff ice till frukosten, och grogghaggorna drack gin o tonic på burk. De strålade samman under de mest kusliga omständigheterna på karaoken på "Fun club" (eller Fuck club...) lite senare.
'
Vad vi gjorde? Vi hängde i tax-freen och provade parfymer och köpte choklad. Sen åt vi finlunch och tittade på utsikten tills vi satte oss på en bänk och väntade på att få komma därifrån.
'
(lånad av emmavestergaard.blogg.se)

fattar inte fetma

Jag fattar inte det här med att fetma är en klassfråga. Okej om det är en fråga om kunskap. Det köper jag. Och okej att kött och färska grönsaker är dyrare än falukorv och makaroner. Men ännu billigare än falukorv och makaroner är bönor, linser och vitkål. Det är även väldigt billigt att inte köpa chips och coca-cola. Och att inte röka. Det tar förresten inte alls lång tid att svänga ihop en liten linsgryta eller lite vikålstjossan. Inte alls myckt längre tid än att steka fiskpinnar och göra pulvermos. Jaja det kanske är lite tråkigt med linsgryta och vitkål vareviga kväll. Kanske inget barnen älskar heller iofs. Men det är ju en vanesak också.
'
Hur som haver, så är det ett himla tjat om den farliga övervikten i Sverige. Visste ni att bland tjejer så är det tre gånger vanligare med anorexi och bulimi än med övervikt?
'
Jaja nu är jag säkert onyanserad och så. Det är ju synd om de fattiga och de rika är elaka...blablabla

utlovat om arrangerade äktenskap

Ja, jag ha ju faktiskt lovat ett inlägg om arrangerade äktenskap och min tanke om dem.
Jag delar upp arrangerade äktenskap i två kategorier. Frivilliga och ofrivilliga. Ofrivilligt arrangerade äktenskap ä tvångsäktenskap. I tvångsäktenskap tvingas en kille och en tjej att gifta sig trots att de inte vill. Det händer inte alltför sällan att unga flickor gifts bort med äldre män, utan att ha någon egen talan. Detta är förståss fruktansvärt och jag känner att det inte ens är nödvändigt för mig att förklara var jag står i det eller varför.
'
Men låt oss övergå till det jag bara kallar arrangerade äktenskap, utan tvång. Ja det händer. I Indien till exempel är det  förekommande hos "vanligt folk" dvs medelklass. Och jag måste säga att jag tycker att det verkar rätt klokt, och bekvämt. Nu har jag en pojkvän som jag älskar, så jag har liksom klarat av det där med at träffa nån själv. Men det är inte lika lätt för alla. En del får söka länge, och hamnar i dåliga förhållanden. Det behöver ju inte betyda att det är något fel på dem, vissa har otur helt enkelt.
'
När jag ser tillbaka på killar jag har träffat, och vänner jag har haft, så kan jag nu såhär med facit i hand säga att mina föräldrar ALLTID ha haft rätt. Vänner de haft svårt för, har svikit mig. Killar de varit skeptiska till, har visat sig vara antingen mentalt instabila eller skitstövlar. Och killar de gillat har varit bra för mig, även om det kanske inte funkat i längden. Föräldrar har så mycket bättre koll på läget än man själv har när man är förälskad.
'
Jag säger inte att man ska arrangera alla äktenskap, och det är som nämnt inte fråga om tvång. Men vad skönt det skulle vara om de vore ett reellt alternativ. Att ens föräldrar träffar föräldrarna till någon trevlig kille eller tjej och lär känna dem och får en uppfattning om familjen och om honom/henne. Sen får man själv träffa sin tilltänkte, och lära kännar varandra på egen hand och tillsammans med familjerna. Sen bestämmer man sig. Ingen tvingas till någonting. Visst kan det alltid dyka upp överraskningar och visst kan det fortfarande bli problem och svartsjuka, som det är i alla förhållanden, men förutsatt att det man vill ha är ett stabilt äktenskap, så är ju chanserna högre, tror jag.
'
När man googlar "äktenskap" kommer de mest lustiga bilder upp...

varning för häxan och talande bild

PMS-häxan är här! Hon ryter, skrattar och gråter omvartannat. Hon kom smygande redan igår, och tog över min kropp likt Marni tar över Lafayette någon gång vid sjusnåret. Då började PMS-häxan att känna sig lite ledsen. Någon timma senare grät PMS-häxan och var så att säga lite ur gängorna. Senare när hon tittade på TV var hon mycket nära att kasta in en bok, version större, genom rutan varje gång människorna i TV-programmet uttalade bokstaven s, eftersom det väste så obehagligt (det var lite ljudtekniska problem, vanliga s utlöste ingen nämnvärd reaktion). Idag har PMS-häxan varit under kontroll ända fram till sen eftermiddag då hon bidrog med lite smärtor i nedre regionerna (mina äggstockar vred sig runt sin axel typ) samt i huvudet. Nu såhär på kvällskvisten har häxan varit oresonlig och överkänslig mot sin stackars pojkvän för att sedan storgråta mot hans som tur är starka lugna axel. Nu, någon chokladbit och några kramar senare, sitter hon och skrattar högt åt fula bilder från reklamkataloger, håller en hetspluggande kille sällskap och lyssnar på musik.
'

jante eller inte

Håller ni inte med mig om att det börjar bli lite uttjatat att tala om jantelagen. Om vi tänker på bloggvärlden och en viss typ av bloggerskor som verkar ha tagit på sig ansvaret att slåss mot jantelagen och som självutnämnda riddare med egenkärt leende berättar högt och brett om hur bra de är. Vi kan också ta exempel Hollywood som nu intresserar oss alla mer än någonsin och vi tittar på hollywoodfruar från alla möjliga länder. Att befria sig själv från jantelagen prisas och dessa bloggerskor och hollywoodfruar går i täten för ett jantefritt samhälle. De är trötta på Sverige där man inte får tycka att man är bra på någonting.
'
Det ligger såklart någonting i det. Speciellt vi tjejer försöker vinna varandras gunst genom att berätta om hur dåliga vi är. Och om vi är bra på någinting och säger det, så måste bör vi helst i nästa stund tillägga att vi antingen hade tur, eller att vi inte är lika bra på en massa andra saker. Men är det verkligen så himla hemskt viktigt att utföra denna strid som de gör? Jag tycker inte att jantelagen bara är negtiv. Jag tycker dessutom inte att jantelagen är speciellt utbredd eller speciellt kontrollerande. Jag kan ju såklart inte tala för alla och jag kan tänka mig att det är skillnad på att bo i en stor stad eller i en lite by där alla av tradition är lantarbetare eller jobbar i gruvan. Men jag har aldrig känt mig begränsad av jantelagen. Jag är stolt över den svenska ödmjukheten, för jag tror inte alls att den baseras på varesig narcissism eller dålig självkänsla. Jag tror inte att vi som personer är mer ödmjuka än några andra, men det ligger i vår kultur och artigheten och ödmjukheten är för de flesta självklart. Jag tycker även att det är ganska skönt att ha ganska tydliga sociala regler, och att det man säger är det man menar.
'
Gör dessa bloggerskor så mycket bra egentligen? Till viss del kanske. Men vi kan även se att de "elaka" bloggerskorna nu har förändrats och blivit "snälla". Skrikiga hollywoodbrudar och självhävdande unga karriärister kanske faktiskt inte är ett vinnande koncept. Har de krigat i onödan? Kanske kommer man längre i Sverige med vanlig "hederlig" ödmjukhet?
Jag kan förresten med ganska enkla medel framstå som en helt perfekt människa om jag vill. Jag behöver bara skriva om alla små bra saker jag gör i vardagen, och räkna upp precis allt jag gör på en dag för att jag ska framstå som värsta supermänniskan. Som Blondinbella, ungefär.
'
Allt detta kom jag att tänka på när jag hamnade på Isabel Adrians blogg. Så ni vet.
'
Dags att färga utväxten kanske?

kuligt

Tänkte bara dela med mig av en liten rolig bild såhär på kvällskvisten innan jag däckar i sängen.
'
HAHAHAHAHA
'
Jag har haft världens konstigaste dag förresten. Började med att jag drömde sjukaste drömmarna inatt (drömde bland annat att jag råkade ha ihjäl en stackars kvinna! vad säger man om sånt? har iofs drömt mardrömmar i flera veckor), slog katten i ansiktet flera gånger under natten för att sedan gå vidare med en dag då jag konstant tappar, spiller, välter och kladdar överallt. Inget balanssinne, ingen koordination. Var så otroligt nära att somna på föreläsningen så att jag bara kunde koncentrera mig på att hålla ögonen öppna. Var så fruktansvärt paniktrött att jag på riktigt var rädd för att plötsligt säcka ihop. Hanna räddade mig i pausen och gav mig kaffe och choklad. Jag spillde ut hela min kaffekopp det första jag gjorde över disken i matikum. Troligen såg jag mycket trött, ledsen och uppgiven ut för jag fick en ny kaffepollett av hon i kassan. Som tur är har jag världens bästa pojkvän som väntade på mig i skolan och sedan diskade åt mig när vi kom hem.
Nu är det Belbo som går till sängs.
Natti

Sex tankar om kvällen

1) Skulle någon vilja flyga med ett bolag som heter Helvetic Airways? Vart flyger de egentligen?
2) Hur ofta kan de egentligen visa filmen Shanghai Knights på 6:an?
3) Man kan heta Sheman i Amerika, Sheman...
4) Aftonbladet har slagit rekord i finurliga rubriker..."triangeldrama fick fängslande slut" om män som fänglats efter att ha vägrat sätta på varningstrianglar på sina vagnar.
5) Är inte orden stekare och brats jävligt ute att använda? Är det inte ute att ens prata om dem och bry sig? Seriöst, vem fan bryr sig? Liksom, ja vi har fattat, det finns bortskämda ungar. Orka bry sig!
6) Googlade just "brats" och fick nästan utslutande bilder på dockor och tjocka korvar...
'
Alla ni särskrivare därute trodde säkert att inlägget skulle handla om något roligare.

och jag som trodde att jag var en supermänniska

Det är ju egentligen en helt absurd tanke eftersom ingen är det. Men jag har liksom trott alltid någonstans innerst inne att jag är en ofelbar supermänniska. Jag klarar precis allting om jag bara vill. Jag är stark, starkast av alla för jag har klarat av så himla jobbiga saker och motgångar i mitt liv. Insikten om att jag har en sjukdom som inte försvinner på någon vecka eller ens någon månad, den svider lite. Så jag ignorerade det faktum att det var så och körde igång hösten hårdare en någonsin. Jag började plugga en extra kurs på distans så att jag kom upp i 150% studier bland annat. Jag planerar in resor, extrajobb, volontärarbete och annat. Jag börjar planera för examensarbetet som kommer nu snart. Och innan jag ens hunnit komma igång med allting så känner jag hur min kropp börjar säga ifrån. Jag blir konstigt trött, blir lätt illamående och yrslig, får koncentrationssvårigheter, drömmer mardrömmar varje natt och oroar mig för saker i onödan...
'
"Jamen det är väl inte så konstigt" tänker ni. "Du har ju haft ett galet år, och du läser 150%, ska skriva examensarbete, och du äter mediciner och går i behandling för en allvarlig sjukdom". Och det har ni rätt i. Men ändock måste jag slå tillbaka tankarna av att jag borde, borde, borde klara allt galant. Andra gör ju det. Men ja, jag vägrar hamna där jag var i Mars och April, igen. Så nu tar jag steget tillbaka innan jag tappar fotfästet och tänker efter före. Så jag åker inte med kören till Åbo i helgen, och jag slutar i tjejjouren, i alla fall för nu.
'
Jag känner mig besegrad, men frågan är om det alltid är så farligt att erkänna det. Jag är besegrad i den här striden. Och det gör att jag kan få energi att vinna de andra!

i universum är ingenting självklart


just nu

Till skillnad från parkeringsplatsen och grusgången utanför mitt hus så har jag torka. Bloggtorka. Antingen är det mitt liv som är så jäkla intetsägande att det helt enkelt inte finns någonting att dela med sig av, eller så är det jag som inte lyckas behålla en tanke längre än en minut. Det lutar just nu åt det senare. Dagarna spenderas med att försöka plugga utvärderingsmetod, vilket, utan att överdriva nu, är det absolut tråkigaste jag någonsin har tvingats konfrontera. Och då har jag jobbat som telefonförsäljare på heltid, fastnat med tåget i Falköping, lyssnat på över en halvtimmes lång predikan på hård kyrkbänk och genomlidit HELA Wagners Valkyrian.
'
Jag har försökt få till ett litet inlägg angående snickersreklamen och det faktum att killen när han blir hungrig inte bara blir en diva, utan även mulatt, nu ett tag. Men jag kommer inte på något bra att skriva om det mer än det nyss nämnda.
'
Nu sitter både jag, pappa och katt i soffan. Och imorgon är det tisdag. Idag har jag ätit kyckling och premiärdruckit vatten bubblat med min nya sodastreamer. Känner mig lite urrig. Så är livet nu.

hmm

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om att facebook föreslår att jag ska bli kompis med det stora exets nya tjej.
Som jag aldrig träffat...
...Nääh, jag tror jag avstår.

Om

Min profilbild

Belbo

Jag heter Isabella. För närvarande är jag 23 herrans år och bor centralt i Uppsala. När bloggen tog sin början hade jag och (ex)pojkvännen och sambon sedan 4 år precis gått skilda vägar. Detta handlar om livet som går vidare, minnen av livet som var, jobbet, plugget och människorna runt omkring mig. Och självklart om katten.

RSS 2.0