felsjungningar
Det är kul att sjunga i kör. Vad som helst kan hända liksom. Klänningar kan försvinna och ändra storlek, pärmar kan vandra iväg för att sedan mystiskt återkomma, pianon kan stämmas om, mobiltelefoner kan ringa under konserter, det kan dansas med kvistar i håret, man kan svimma antingen rätt ner på stengolvet eller lite snyggt på en stolsrad...listan kan göras lång. Man kan sjunga pinsamma saker med Marie Picasso med en imaginär papperspåse på huvudet och man kan sjunga storslaget i St Pauls Cathedral. Man kan också sjunga fel. Som man kan sjunga fel. Grejen är att har man en gång tänkt "Hehe det låter som...." så är man fast. No way out. Tänkte dela med mig av några favoriter. Fyll gärna på om ni kommer på några!
Aaaa apfelstrudel!
(Actest du der... ur Juloratoriet)
_
Most highly flavoured lady
(Most highly favoured lady)
_
Prince of thieves
(Prince of peace)
_
And he shall spotify
(And he shall purify)
_
Let us break their bones and samba!
(Let us break their bones asunder)
_
Tidens tant
(Tidens tand)
_
Fuck tales! oh oh
(Duck tales! oh oh)
_
Penis!
(Poenis)
jultecken
Det närmar sig. Med små krypande steg. Eller stormsteg kanske. Det är snö och det är kallt. Inatt sov jag iförd långfilifjonger, strumpor och två tröjor under täcke och filt. Halt är det också. Har ännu inte halkat men igår gled jag genom nästan halva (överdriver inte) bussen för att som tur är få tag i en stång och snurra ett halvt varv och landa på ett säte. Kände mig som Papphammar. Detta iförd min enorma jacka, tre lager tröjor och dubbla strumpbyxor.
Nu är det så fint här hemma. Adventsstjärna, julstjärna (blomma), hyacint, adventsljusstake och en liten röd duk på bordet har jag.
'
Ett annat jultecken är att sista kursen för terminen är påbörjad. Den verkar inte mer strukturerad än den förra tyvärr. Det är fantastiskt egentligen hur det kan komma så mycket ord och så lite mening ur en människa (kursföreståndaren och föreläsaren). Hon pratar som ett PM. Ja, som ett PM. Ni vet när man egentligen inte har så mycket substans i sin text men man måste komma upp i 8-10 sidor så man fyller ut med så mycket ord som möjligt. Så pratar hon. Hon är annars rätt snäll det tycker jag. Men det håller liksom inte hela vägen. Hon är som en ljummen kopp te kom vi på igår. Eller som Moalie tidigare sa. Sås.
'
Ett tredje jultecken är ju såklart juloratoriet! Åh det är lika fint och mysigt varje år. Nånting som inte är lika mysigt är att det verkar gå någon typ av magsjuka i sopranstämman. Illa! Illa har jag mått också idag. Men jag blir aldrig magsjuk så jag chillar.
'
Ger er lite julteckenbilder.
Vinter på min gata i stan
'
Adventsljus och min glittriga ren!
'
Trötta tenorer som ska sjunga juloratoriet. Hade ingen annan konsertbild
så håll till godo med dessa två skönheter.
om konstiga saker man ser
Här hörrni. Folkes livs ligger då i ett av Uppsalas studenttätaste områden. Jag vet inte riktigt om det här är roligt eller tragiskt. Mest roligt.
post tenta
Vilken oerhört tråkig tenta det var. Jag var så uttråkad att jag försökte skriva så snabbt som möjligt. Nu har jag ont i hela högra armen. Man borde ha skrivmaskiner i tentasalarna. Idag har jag varit typiskt tentaskabb. Ser riktigt risig ut.
'
Ligger i sängen i min pyjamas under två filtar med en ihoprullad katt bredvid. Är såå trött.
'
Dagens fundering: Vad är det som luktar?
Jag i pyjamas
the face of boredom
Har ingenting roligt att berätta. Det där med bildbevis på balen var det ja... Efter den här bilden fick jag ett mindre utbrott på M. "Men jag ser ju ut som en struts! Du kan inte ta en bild och säga att den är bra. Det är ditt ansvar som tar bilden!" Varpå han lite lamt försökte försvara sig. Jaja nu får ni se den i alla fall. Man ser nästan min klänning som är typ brons eller nougatfärgad.
Nu ger jag er en bild helt utan godkännande av M. Men så får det vara för jag är fin på bilden och efter strutsbilden så behöver ni se en fagrare Belbo som ni kan tänka på innan ni somnar i natt. Sorry M.
Om du mot förmodan skulle titta in här och se detta så se det som en hämnd på att du i helgen har kallat mig för både apa och troll samt tagit ett strutskort. Men vi gör bilden liten så är det bara ett litet brott.
Så avslutar vi med en bild på hur jag såg ut på den lite stela mingelsammankomsten. I min fantastiska lilla röda. Det här börjar utvecklas till en modeblogg...Haram!
Byebye sweeties.
Höhö. Rap.
i stunden
Den obligatoriska tentapluggsbilden på Belbo i Engelska parken.
Är såååå omotiverad. Hatar den här tentan. Fy fan vad trist den är. Det är så klockorna stannar.
Ska göra kaos med den och så vidare.
Är lite skeptisk till tentaplugget. Funderar på att göra slut med det. Känner ingenting längre.
Istället för att plugga har jag och Hanna diskuterat fobier. Jag är rädd för djupa vatten, vrak, och känner ett allmänt äckel inför ord som läskande och läckert. Hon är får stora skälvan av regelbundna mönster i naturen.
helgen i korthet
Okej you're dying to know säkert haha. Ska väl dra helgen lite. Om någon har missat så har jag varit på bal med en vän M som jag fick ställa upp och agera bordsdam åt. Avslutningsbal i Halmstad en massa militärer. Så många killar i uniform på ett och samma ställe har jag aldrig sett förut. En och annan uniformsklädd tjej också.
'
När vi kom ner till Halmstad hade vi typ 20 minuter att byta om och gå till den lilla mingelsammankomsten där det var meningen att vi skulle lära känna varandra. Joråsatte...Men det var ganska trevligt faktiskt. Fick premiära min lilla röda. Såg såklart fantastisk ut i den. Vi var jättetrötta så vi gick hem rätt tidigt och kollade på Masjävlar. Uttrycket "Det är så klockorna stannar" var sedan fast i våra hjärnor resten av helgen. På lördagen trippade vi (jag trippade, han gick med stora militärsteg) ner till stan och köpte frukost och lunch. Sedan spenderades resten av dagen i pyamas i vår lilla lägenhet. Sedan var det hopp i balklänningen. Här ska tilläggas att jag glömde min kam i Uppsala. Jag fixade alltså håret med hjälp av en gaffel. Eller en dinkelhoppare, då. Efter att ha hoppat mellan slaskpölarna till bussen så rullade vi till Hotell Tylösand. Där fick vi stelmingla lite till innan middagen. Vi fick i alla fall jättetrevligt bordssällskap vid vårt lilla runda. Denna kväll var uniformerna prydda med medaljer så det pinglade så vackert om alla killar. Folk höll tal. Militärer gjorde givakt. Vi dansade bara lite för M är ingen Baryshnikov, men det gjorde ingenting. Efter några timmar förde bussen oss tillbaka till mässen där folk svängde sina lurviga. Jag svängde inte så mycket för jag var jättetrött men fick i alla fall åskåda en fantastisk dansuppvisning till Lady Gaga och Beyonce. Sedan var det sängen som gällde och idag har vi åkt buss och tåg.
'
På det stora hela har jag haft en jättetrevlig, mysig, rolig och intressant helg. Jag kommer nog inte träffa någon av personerna igen. Jag har varit på besök i en annan värld och nu är jag hemma igen i min egen.
Kan slänga in något bildbevis i morgon.
Natti
om dagen idag
Jag har idag gått klädd i galet mycket kläder. Under min super-duperjacka hade jag världens tjockaste kofta, en klänning och ett linne under den. Jag har läst om hur man dokumenterar i socialtjänsten och haft seminarium där jag inte fick klarhet i någonting. Fick lite gjort i alla fall och bestämde pluggdejt med Hanna imorgon. Drabbades av illamående av okänd anledning innan seminariet. Fick låna ett typ armband med en akupunkturpärla av en klasskompis. Den lilla pärlan tryckte mot handleden några minuter och illamåendet var som bortblåst. Helt underbart.
'
Sedan har jag diskuterat feminism och spanat in "Allt ljus på Uppsala". Kan ju säga att discobyxorna var rätt värdelösa. Ni vet den stora klossen utanför St:Per... Det ska föreställa discobyxor. Eller som UNT formulerar sig "ett ljusmoln i byxor". Kvällens roligaste var nog att gå över bron där nere vid katolska kyrkan och plötsligt höra en stark kvinnoröst säga "ÅL" och något senare "ABORRE" och "MÖRT". Man märker att man är svältfödd på kulturella händelser i Uppsala när man i iskylan släpar sig till lekparken i Stadsträdgården för att titta på några färgglada lampor.
'
Vidare har jag lekt med katten och i och med detta förstört mina två filtar samt tittat på min hög med ren, osorterad tvätt.
'
Skulle lägga upp min klänning i kväll när jag insåg att jag inte har någon tråd som passade färgmässigt. Insåg sedan att jag inte har några skor som passar. Funderar på om jag kan lösa längdproblemet på klänningen med att ha jättehöga klackar. Men då kanske jag får sitta ner hela kvällen. Och jag som har lovat att göra silly walks. Fast iofs, då kanske alla mina walks blir silly walks.
'
En annan sak jag måste införskaffa är en fin mjukisdress. Och nej jag heter inte Kissie egentligen. Men jag ska erkänna att jag gillar mjukisdressar. Det gör jag. Alternativt varm flanellpyamas.
'
Jag har funderat idag. Och funderat och funderat. Jag har berg att bestiga, mina kära vänner.
Har läst någonstans att blogginlägg utan bild är big Nono! Så varse...
Jag och min kofta.
yayy!
Bra saker har hänt. Dåliga också, idag, men vi fokuserar på de bra.
*Jag har lyckats med att planera mitt tentaplugg så att det i alla fall finns en liten liten chans att jag klarar tentan.
*Jag har träffat Dosie.
*Jag har hittat billiga biljetter till och från Marstrand.
*Jag hittade mina cykellysen.
*Jag hittade ett par skor i min garderob som jag hade glömt att jag hade.
*Jag har fått tillbaka min lagbok som jag i en svag stund gav till det stora exet. Han hade godheten att ge den tillbaka. Som om han nånsin skulle behöva min gamla (gröna) lagbok från 2008 haha. Förovrigt, så liten man känner sig när man tassar in genom Manheimer Swartlings stora portar. Det måste vara så det känns att stå vid pärleporten. Fast lite mindre fridfullt då.
*Jag har ätit kardemummabulle.
*Två kära återseenden i kören. Det ena i form av ett vackert stycke av en viss Lauridsen, det andra i form av en sopran.
*Jag har tvättat och äntligen fått ta på mig mina favoritmjukisbyxor.
*Jag fick bort en oroväckande fläck på min balklänning.
*Det är mindre än två veckor kvar till första advent.
*Jag har bara pyttelite ont i halsen.
*Jag har tagit tag i saker som jag skjutit upp i tvåhundra år.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Några saker är mindre bra. Som att jag hostar. Som att jag är förvirrad. Som att folk i min närhet inte mår bra. Som att jag missade beställa en bok från Adlibris och det var en bok som man skulle ha på tentan. Som att jag ser mig omkring i min lägenhet och inser att det ser ut som att jag precis har flyttat in. Som att jag inte har tid att träffa mina vänner. Som att flera av mina vänner har emigrerat. Som att jag stundtals saknar tider som gått och samtidigt som jag tycker att framtiden ser ljus ut så är det jätteobehagligt hur mycket som har förändrats. Uppsala förändras. Vi förändras.
om pappa
Det är ju fars dag idag. Jag ringde för att säga grattis och pappa sa typ "eh aa jag kan inte prata nu jag håller på med kaffet och så rostar jag pumpakärnor och lagar lunch..." Haha. Pappa och hans espressomaskin. Tänkte i alla fall att jag skulle tillägna fadren med ett blogginlägg, så får vi se om han läser det.
'
Kan börja med att berätta lite om min far. Han är väldigt lik sin far. Det hjälper ju inte er, men ändå. När jag var liten var jag pappa upp i dagen tycker jag själv. Nu ser jag ut exakt som mamma. Min pappa är musiker (och ja det är det han gör "på riktigt"), han spelar oboe. Kan lägga in en bild på hur instrumentet ser ut för det brukar folk inte veta. Pappa är väldigt allmänbildad och är även den snabbaste personen jag vet när det kommer till att springa till böckerna för att kolla upp någonting. Speciellt när man sitter och äter. Han tycker om mat och kokböcker. Varje gång vi äter semlor (jaa en gång om året alltså) så läser han högt ur Tore Wretmans kokbok om det gamla receptet på semlor. Han är väldigt smal, snabb och smidig. Pappa alltså, inte Tore. Pappa och jag är väldigt lika till personligheten. Pappa tycker att Povel Ramel, Hasse och Tage, Monty Python och Jaques Tatí är kul. Han gillar även Hipp Hipp och Albert och Herbert. Både mamma och pappa gillar filmer med män som skriker. Musiken de lyssnar på är i princip endast klassisk. Pappa går mest klädd i tajta jeans, gärna av något ungdomligt märke som Cheap Monday, och skjorta eller tröja. Han är kulturnisse och har polotröja under kavajen och markerade bågar. Han är 53 men ser 10 år yngre ut.
en oboe
'
Vad är pappa bra till då? Han fixar min köksfläkt, spikar upp mina hyllor, handlar åt mig och lagar mat när han är här. Han lärde mig cykla. Han fixar in mig på konserter lite här och var. När jag pratar med andra om förhållandet man har till sina föräldrar så skiljer sig mitt förhållande med pappa lite från de flesta andras, inte allas. Jag kan nämligen prata med min pappa om allting. Det finns ingen skillnad i vad jag pratar med mamma eller med pappa om. Vänner, livet, kärlek, skola...vad som helst.
'
Min pappa är en förebild. Smart, driven, envis och en fri, konstnärlig själ.
Min pappa står alltid bakom mig.
Jag är oerhört stolt över att vara hans dotter.
har sällskap av Joni
Helgen har liksom passerat lite smidigt sådär. Nästan lite obemärkt. Sjuk har jag varit. Hostat har jag gjort. Men jag har också tittat på Scott Pilgrim och Love Actually. Scenen i Love Actually där Emma Thompson förstår att halsbandet hennes man (Alan Rickman, älskar honom) har köpt inte var till henne utan till hans sekreterare och hon själv får en cd med joni mitchell rör mig till tårar varje gång. Hon spelar så himla bra, Emma. Den låten som spelas då, från skivan hon får, är Both sides now (skivan har samma namn). Därifrån är även dagens visdomsord hämtade.
Lite ostigt kanske men, ändå. http://www.youtube.com/watch?v=tKQSlH-LLTQ
'
I've looked at life from both sides now,
from up and down, but still somehow
it's life's illusions I recall
I relly don't know life at all
'
Jag gillar den här låten lite extra, dels för att den är vacker, dels för att den är med i filmen. Jag gillar hela skivan, som är från 2000. Hon har en helt annan röst än hon har på de tidigare skivorna. Man hör att hon har levt längre liksom.
'
Idag är en ensamdag.Känner mig lite som Joni på bilden. Minus cigaretten då, och vinet haha. Inte en dag då jag vill vara för mig själv alltså, utan en dag då jag känner mig ensam. Ensam i världen. Sånt händer. Så känner man ibland. Funderar på varför alla måste vara så långt borta? Paris, Berlin, Wien, Stockholm.... Varför är ni inte här med mig hörrni? Känn er träffade ni som tycker att skon passar...
Om vuxnas vilja
Tittade lite på Oprah i morse. Det handlade om "the disconnected family". Familjen bestod av mamma, pappa och två pojkar; 15 och 5 år. De ville få hjälp med att vara mer som en familj och rensa bort alla störningsmoment i vardagen. Störningsmomenten som rensades bort var typ internet, telefoner, microvågsugn, tv, tvspel och allt annat elektroniskt. Den enda underhållningen de fick ha kvar var varandra. Eller nej, skrev jag "De ville"? Jag borde förtydligat. Föräldrarna ville. För det handlade inte om vad familjen ville någonstans under programmet. Det gör det aldrig. Det är bara vad föräldrarna vill. Föräldrarna söker sig till tvprogram som visas över hela världen. Man kan ju undra hur mycket 5åringen hade att säga till om där. Bara en tanke
förbättring och försämring
Ingen feber idag. Men hosta. Och lika jäkla ont i halsen. Funderar på det här med halsmandlar. De är helt svullna, man ser typ till och med (tycker jag i alla fall) på utsidan av halsen att det liksom buktar. Men det kan vara inbillning. Kan i vilket fall inte böja mig ner för då känns det som att min hals ska explodera. Booo-fucking-hooo.
Det är vid dessa tillfällen jag känner mig som mest ensam. Nu saknar jag någon som tar hand om mig. Det suger att vara sjuk när man måste koka sitt eget te och själv släpa sig till ica och videobutiken. Ingen som pussar en på pannan och säger att man är söt trots att man ser ut som ett lik.
'
Idag ser jag verkligen ut som en zombie. Funderade på om jag, när jag var och handlade förut, skulle gå långsamt och mumla "Braaaiiins, braaiins". Kolla reaktionerna liksom. Men risken att jag senare skulle ha områdets halva befolkning utanför min dörr senare med facklor och högafflar kändes för överhängande.
Blue Steel
Buhuuu...ensam och sjuk....
en liten tanke innan sömnen
Känns inte det här med kaxiga, unga, rika, snygga bloggare lite väääl 2008? Alltså seriöst. Kom med någonting nytt. Kissie, Dessie, Paow, Kissies läskiga brorsa Peter, Vanita, Daniel Paris, Amir och allt vad de heter. Orka. Till och med Blondinbella har fattat att den där stilen är ute!
'
En annan sak som känns jäkligt ute är att vara elak i TV. Idoljurys och så vidare. "Förnedringsprogram" likaså. Paradise Hotel, Kungarna av Tylösand, Ung och bortskämd...Det var spännande när det var nytt. Nu är det bara yesterdays news och känns allmänt lame.
'
Natti natti
om ansträngningen, DEN ansträngningen
Feber och halsont from hell. Katten ville ut nyss. Jag satt nedpackad i tre filtar i soffan. Hela kroppen är öm och jag kan inte svälja, andas eller prata. Men katten tog ingen hänsyn. Efter att ha samlat krafter i cirka tre minuter var det bara att resa sig upp och stappla mot ytterdörren på spaghettiben och ömma fossingar (ja till och med fötterna gör ont) och böja sig ner och plocka upp katten. Ajajaj mitt huvud, min hals, min rygg. Ut i trapphuset. Ned för trapporna (aj, aj, aj...nästan svimma). Sätta ner katten. Öppna dörren och darra som ett asplöv. Tror ni han ville ut i snöslasket eller? Ansträngningen. DEN ansträngningen.
'
Genomled ett halvt seminarium idag. Fick alltså ge upp när jag insåg att jag inte hörde vad någon sa utan bara satt och skakade och fokuserade på att svälja så sällan som möjligt. Missar även jourmötet ikväll av uppenbara skäl. Fail!
Det enda jag kan äta är glass, vilket inte är så trevligt som det låter. Varje gång jag varit tvungen att svälja under dagen har jag fått slå mig själv, eller i alla fall typ trycka handen mot munnen för att tvinga mig själv. Detta även på väg hem från skolan. Förödmjukelsen i det. Ser ut som en bättre zombie också. Men det tillhör inte ovanligheterna.
'
Näe hörrni tycker ni jag är neggo idag eller? Har mått så dåligt senaste dygnet och haft så ont i halsen att det senaste jag åt som inte var glass eller halstablett var igår vid 13-tiden. Har även sovit kanske två eller tre timmar inatt.
'
Sjuk Belbo.
Har fått så fina komplimanger idag. Som:
-Du ser hängig ut
-Men hur låter du egentligen?
-Oj, vad trött och sjuk du ser ut!
vemod
Vemod. Melankoli. Känslan av att vaggas i en bekväm men ändå ledsam gunga. Känslan av vemod, eller är det kanske melankoli, kan framkallas hos mig av olika företeelser. En av dem är borttappade vantar. En ensam vante som ligger på trottoaren, eller i en korridor i skolan. Känslan av ensamhet drabbar mig. På en gång identifierar jag mig med den ensamma borttappade vanten. Den saknar sin kompis och den saknar sin ägare. Den är gjord för att sitta på en hand. För att värma i vinterkylan. För att krama om den andra vanten och ligga tätt intill i väskan eller jackfickan. Inte för att ligga ensam i en gatukorsning. Ibland ser man ensamma vantar upplagda på ett elskåp, eller uppsatta på en gren i en buske. Om dessa vantar finns det hopp. Någon har förbarmat sig över vanten och den hänger på grenen, lätt vajandes i vinden, och det finns hopp. Ibland ligger vanten i borttappatlådan. Tanken på min borttappade vante i borttappat- eller kvarglömtlådan är en tröstande tanke jämfört med den att den skulle ligga på ett elskåp. Eller på marken nedaför elskåpet. Eller ännu värre, bakom elskåpet. Om jag är lite emotionell, lite nedstämd eller bara PMSig så kan tanken lätt få mig att börja gråta.
'
Andra saker som gör mig vemodig är ensamma gubbar som står och väntar på att ica ska öppna, övergivna cyklar, lappar om bortsprungna katter, gosedjur i kvarglömtlådan, vackra solnedgångar, när den digitala klockan visar fyra likadana siffror och den sista ändras (det är som att ett magiskt ögonblick när tiden står stilla har tagit slut), dagen efter annandag jul, ostämda pianon som ingen spelar på längre, tomma restauranger med dukade bord och tända ljus men inga gäster, vissna blombuketter och adventsstjärnor som hänger kvar i februari.
löööördag
Lögardagen. Det betyder att jag borde bada idag. Jag har badkar. Sist jag badade i mitt badkar var nog när jag och stora exet firade någon årsdag (kan ha varit två...eller tre år kanske) anywho. "Åh vad mysigt" tänkte vi. "Badkar, levande ljus, champagne, musik..." Jotack, det var fint i tanken. Efter typ 20 minuter i vårt lilla badrum, med levande ljus och varmt vatten var båda helt yra i huvudet. Han mådde skitdåligt av typ syrebrist och däckade i sängen ovanpå täcket. Själv mådde jag lite bättre och fick agera städdam i badrummet. Romantiskt va? Haha!
'
Nä hörrni. Denna dag ett liv. Kanske skulle man ta och läsa lite artiklar. Kanske det kanske. Men först disk och strykning. Jag vet då hur man roar sig. Kan dela med mig av informationen om att jag fortfarande befinner mig i sängen i grön tröja och rödprickiga långfillifjonger.
'
Som tur är har jag manligt sällskap i sängen. "Åhååå" Höhö. Kolla in själva. Vi har haft photo session...
Photogenique no?
det spårar i engelska parken
En fredag eftermiddag kan man inte begära att Bella och Becca ska vara seriösa eller särskilt produktiva. Speciellt inte med tanke på gårdagens bravader, då vi för övrigt kände oss lastgamla. Tror medelåldern på stocken var typ 19. Lammkött...Eller nåt.
Det börjar bra...
Eh... jaa...en mer ifrågasättningsbar fortsättning
Men sedan spårar det totalt
sömngångare
Jag är så galet trött. Ska iväg till kören strax men tänkte säga hej till publiken. I natt väckte katten mig vid halv fem och lät mig inte somna om på över en timma. Det är fan som att ha bebis. Resultatet av detta är att jag idag kommit på kant med Kant och är starkt koffeinberoende. Ska göra kaffe nu så jag överlever kvällen i kyrkan. Tjohej.
Vill ni också uppnå denna skönhet? Receptet är att skaffa katt.
