genushäxan ryter till igen

På bussen idag satt två unga kvinnor bakom mig. Den ena hade med sig sin dotter, som var kanske nio år. Mamman sitter och har en lång utläggning för sin kompis om hur hennes döttrar minsann ser ut som döttrar och hennes söner ser ut som söner. Hon vill inte att pojkar ser ut som flickor. Hennes son ville ha klänning till dagis en dag, men där gick hennes gräns. Hon sa att barnen får ju själva bestämma när de blir äldre men när de är små bestämmer hon. Dottern säger "Men jag får faktisk bestämma rätt mycket nu". "Ja.." svarar mamman, "det är för att jag har lärt dig bra saker".  Efter ett tag börjar dottern säga att hon är tjock. Mamman säger emot, hon är inte alls tjock, plus att det är bra att ha lite kött på benen. De talar ganska länge, alla tre, om tjockt och smalt och om kläder som inte passar.
'
Jag satt och var helt förstummad. Vad duktigt av mamman att hennes döttrar ser ut som döttrar då! Och sönerna som söner. Dottern nämnde förresten nånting om en spidermantröja som hon inte fick ha. Vad är hon så rädd för? Vad tror hon kommer att hända om dottern har spidermantröja på sig? Om sonen har klänning? Och det där med att sitta och diskutera kroppstorlekar med sin nioåring, vad f-n tänkte hon där? Gör om, gör rätt! Jag tror att sannorlikheten att den konversationen skulle ske med hennes son är obefintlig. Så, ja, vilken himla tur att hennes dotter redan nu är så tjejig att hon tänker på om hon är tjock eller inte (vilket hon ju inte alls var). Bra jobbat där!

ljuva tid

Fredag eftermiddag. Jag kunde gå redan vid tre från jobbet. Idag har jag inte gjort så mycket för det fanns inte så mycket att göra. Sov dåligt inatt igen. Min säng är lite trång för två personer plus katt. Men, det låtsas vi inte om för imorgon blire sovfest! Lördag morgon... ska sova skiten ur den! Nu är jag jättetrött. Sitter i soffan och hetsäter äpple eftersom jag fått för mig att jag har vitaminbrist. Jag får för mig det ibland. Åt lasagne utan grönsaker till lunch. Trevligt lunchsällskap dock, med andra klasskompisar på kommunen =) Vi är ett helt gäng i kvarteret. Fyra stycken i huset bara.
'
Jag trivs bra på placeringsenheten. Alla är trevliga och nästa vecka ska jag få göra lite riktiga grejer. Finns dock en stor risk att bloggen kommer bli astråkig, iaf på vardagarna. Kan inte skriva så mycket om praktiken eftersom allt är sekretessbelagt. Och jag har ju ingen fritid längre. Men jag hittar säkert nåt roligt att skriva om.
'
Läs gärna vad Hanna skrivit om socionomstilen så länge! http://hsomihanna.se/?p=332
Puss

första dagen

...är avklarad. Nu har jag gett tröttheten ett ansikte. Var visst lite nervös igår för jag sov jättedåligt. Vad har jag fått göra idag då? Jag har fått ett skrivbord och en dator. Jag har fått en låda full av kompendium och dokument och böcker. Jag har läst en gammal utredning och varit med och träffat en kontaktperson. Jag har skrivit lite grejer om det. Jag har snokat runt i databaser och hittat verksamhetsplaner och försökt fatta vart jag jobbar egentligen. Jag har gått runt i korridorer och hittat klasskompisar i rum med skrivbord. Är dock lite osäker på vad jag ska fylla dagarna med. Lite besök är inplanerade, lite möten, lite utbildningar. Det blir nog bra det här.
'
Min fördom om socionomer, hur de är och hur de ser ut, besannas varje gång jag träffar en. De har tofflor och tunikor och silversmycken och sjalar allesammans. Mig klackade det om när jag gick i korridoren, men eftersom det var så kallt hade jag min stora stickade på mig så jag platsade rätt bra ändå haha.
'
Ikväll blir det sova pensionärstidigt. I morgon är en ny dag. Undrar vad som händer då. Min handledare kommer inte förrän strax innan nio så jag lär inte vara där för lång tid innan. För då blir det sitta och titta in i en vägg sysslolös.
'

nedräkning

Mhm, om 24 timmar har jag förhoppningsvis kommit hem frå min första praktikdag. Ska släpa mig iväg på kör ikv och gissar på däckning så fort jag kommer hem. Det är dags att vända tillbaka på dygnet lite. Är ju liksom van vid att kunna sova till nio. Usch hörrni jag vill inte...
'
Återkommer imorgon med nyheterna om praktiken!

A och D, träd fram!

En sak som jag är uppvuxen med är olika små "vardagsspådomar" och myter. Exempelvis får man inte gå på A-brunnar (såklart), men K-brunnar ska man gå på och viska namnet på den man är kär i. FV-brunnar ska man passa sig för också, de betyder Farlig Väg. En annan sak är trådar på kläderna. Om du hittar en lös tråd på dina kläder, vira den runt ditt pekfinger och räkna en bokstav per varv den går runt. En person vars namn börjar på den bokstaven tänker på dig just nu! En mörk tråd betyder mörk person, ljus tråd betyder ljus. Jag har två trådar som återkommer, jämt! En halvmörk A och en halvmörk D.
- Vilka är ni? Träd fram!

hit me baby...

I helgen har jag varit med F i hans systers fantastiska hus/lägenhet mitt i stan och barnvaktat tre fina, spralliga, snälla, glada, gnälliga, bråkiga och charmiga barn. På lördagmorgonen väcktes vi först klockan fem när sexåringen undrade om det var morgon snart. Sedan klockan halv sju av treåringen som fick lite frukost och lugnade sig vid tv:n. Sedan lekte de ganska snällt ända fram till nio för sig själva. I morse klarade de sig själva, efter lite frukosthjälp, ända till tio. Efter helgen känner jag dock att barn med så få års mellanrum kanske inte riktigt är min grej. "Men dom har roligt ihop" sa F. "Dom ja!" sa jag och drog täcket över huvudet.
'
Kollar på nåt förlossningsprogram på tv där en stackars thailändsk kvinna nu varit inne typ tre dagar på sjukan utan att nåt händer. Och det roliga är att mannen bestämmer sig för att tycka att thailändska namn är fåniga och tycker att det är en bra idé att säga det till henne när hon ligger där och andas i en mask. Bra tajming, killen. En annan rolig sak är att det som skrämmer mig mest med förlossningar är epiduralbedövningen. Tog ryggmärgsprov när jag var liten och den smärtan gör mig fortfarande lite yr när jag tänker på.

Seeing Green

Hemtentan är inlämnad och mycket blandade känslor infinner sig nu. Det här var en etapp. Ett steg närmare slutet på ett sätt som ingen inlämnad tenta eller avslutat kurs hittills har varit. Det här var min sista "riktiga" kurs. Min sista klassiska 7,5-poängare. Nu praktik, sen uppsats, sen klar. En del av mig tycker väl att det ska bli kul och spännande, det som kommer. En annan del av mig vill bara göra om de senaste fyra åren. Mitt livs lyckligaste tid har jag haft i Uppsala. Mitt livs olyckligaste tid har jag också haft.
'
Jag tror att det skulle kännas annorlunda om jag hade känt att det här är rätt. Kommer ni ihåg att jag skrev förut, minns inte riktigt när, om att jag efter uppbrottet med exet börjar hitta tillbaka till mig själv? Eller börjar hitta mig själv snarare, eftersom jag inte var riktigt klar när vi träffades (var ju bara 17). Sedan någon gång precis innan jul har jag gått igenom en identitetskris som nådde kulmen nu när jag var sjuk förra veckan och bara gick hemma och tänkte. Jag upptäckte vem jag var. Det låter så töntigt, men må så vara, det är sant. Och, ve, den personen jag hittade var inte alls den jag trodde att det var. Personen som dök upp inom mig var fucking gubben i lådan! Det är klart att essensen av mig fortfarande finns kvar. Jag är på många sätt samma person, men min livsåskådning, mina ambitioner och mål, min filosofi och hela min världsbild har ändrats. På ett vis kan jag väl vara glad att jag går igenom detta nu och inte när jag är 40 och sticker iväg och blir Havanna mamma. Men man kan ju önska att detta hände mig när jag var 18 eller 20 ist.
'
Jag tror att jag under min tid med exet formades till en person, samtidigt som jag på något vis ville vara en motpol till honom. Vilket uppenbarligen ledde till förvirring. Nu ifrågasätter jag allt från mitt val av frisyr till val av utbildning. Jag har gjort upp en liten plan för mitt liv de kommande 10 åren, som hjälper mig att sova om natten.
'
Jaja, nu sitter jag i alla fall och lyssnar på Al Green. "I could never see tomorrow....I was never told about the sorrow"
inversehiphop.wordpress.com

sockerchockad

Sedan jag kom hem från mötet har jag känt mig full. Trodde först någon spetsat mitt te men kom fram till att det måste vara sockerchocken från kakorna. Åt inte ens så många, men de innehöll väl bara socker då. Nu börjar det avta lite, vilket är bra för jag tänkte sova då jag satsar på att vara på jb senast halv nio i morgon. 957 ord ska under förmiddagen produceras på temat välfärdssamhälle.
'
Jag hostar fortfarande som en uteliggare (nämen oj, skriver hon så?). Sover hemma inatt, till kattens stora glädje. Jag sover hemma för det allra mesta, men nu har jag sovit hos F två nätter och då blir kissen lite ledsen. Eller matte blir ledsen snarare och föreställer sig hur kissen ligger hemma under överkastet i sängen och fryser och saknar och längtar efter mamma. Eh...ja.
'
Tänkte lägga in en jättesöt bild på Spock här. Men jag känner att den här bloggen snart kan byta namn till "galna kattanten". Så ni får föreställa er ett par stora gröna ögon och en rosa nos.
'
Puss på er alla

fågelfanskap

Jag är jättetrött idag. Varför (förutom sjukdom)? Jag sov typ två timmar inatt. Kunde inte somna. Klockan halv fem tittade jag på klockan och blev arg. F snarkade bredvid mig och jag låg och tittade ut i rummet. Först hostade jag två timmar, sen låg jag sömnlös. Framåt morgonkvisten började en fågeljävel kvittra utanför fönstret.
Pip. Pip. Pip.
Pip-pip. Pip-pip. Pip-pip.
Pip-pip-pip. Pip-pip-pip. Pip-pip-pip
Jag skojar inte!
'
Kom och tänka på fågeln som hade byggt bo i ventilen i det stora exets lägenhet i Stockholm. En jättesöt liten blåmes. Men han pickade. Och som han pickade, den rackarn. Vi tejpade igen hålet in, när fågeln va ute. Så han fick flytta nån annan stans. Men så fick vi så dåligt samvete så vi öppnade igen. Han flytta tillbaka in. Men så gav vi upp igen och tejpa. Så det var bye bye birdie. Hemskt. Getingar på balkongen hade han också. Exet alltså, inte blåmesen.
'
Jag är så trööööött. Och sjuk. Och trött. Och sjuk. Men lite glad för snart är det torsdag och då är hemtentan inlämnad och jag, Sara, Hanna och Rebecca ska fira med pompa och ståt.
(voffa.se)

Kära hjärtanes

Hjärtedagen idag. Och jag är fortfarande superdupertrött. Orkar inte ens äta hjärtformad choklad, bara tanken får mig lite illamående. I alla fall, så firar jag med hemtentaplugg. Det är så kul att skriva hemtenta när svaren på frågorna inte finns i litteraturen. Jättekul verkligen.
'
Jag ska återigen ta mig den långa vägen hem till F. Med filmen Love Actually i beredskap. Det är den enda kärleksfilmen värd namnet. Den och Monsunbröllop, då. Det fantastiska med Love Actually är för det första att den speglar olika typer av relationer på ett verklighetstroget sätt, så att man faktiskt kan identifiera sig med i alla fall en av karaktärerna. För det andra innehåller filmen alla klassiska kärleksfilmsscener. Men utan att det känns krystat eller sliskigt. Till och med "restaurangfriarscenen" känns helt naturlig och bara jättesöt. För det tredje är det ett fantastiskt skådespeleri. Bill Nighy, Hugh Grant, Alan Rickman, Emma Thompson...och Keira Nightly har bara en liten roll så det är okej. Första gången jag såg den var med Lovisa för kanske fem år sedan. Vi satt i hennes soffa och sa ååååh ungefär femhundra gånger genom filmen. Vi gjorde samma sak med Monsunbröllop, som handlar om ett bröllopsfirande, med alla dess förberedelser, i Indien hos en välbergad familj. Äktenskapet är arrangerat, och de verkar vara rätt nöjda och lyckliga. Ibland önskar jag att vi hade lite mer av den traditionen här...men det återkommer jag till en annan gång. Nej, en Vitamin Well Care nu, sen kör vi!
'
'
Glad alla hjärtans dag, alla!
(wayoffside.wordpress.com)

ljusning

Nu packar vi tillbaka febertermometern i medicinlådan. Likaså gör vi med iprenkartongen. Vi behåller dock noskapin, halstabletter, den gigantiska vattenflaskan och nässpray på byrån bredvid sängen. Sista feberslängen fick jag igår kväll och natten var hostig och halstorr. Men, nu lägger vi denna influensa bakom oss och blickar framåt. Jag låter fortfarande jätteroligt förresten. F skrattade åt mig igår och sa "Det låter liksom inte som din röst fast annorlunda, utan det är en helt annan person som pratar". Försökte sjunga lite idag till musiken vid datorn. Det lät rätt kul. Och nyligen så tänkte jag en ton och tänkte nynna lite, och kom in på en ton typ en kvint lägre. JA!
'
Nån tanke om melodifestivalen kanske...Jag gillade Babsan. Brukar inte vara så mycket för skämtbidrag, men frasen "Här samlas de som vill, men inte kan" har fastnat i huvudet.
'
Jag var tydligen sjuk när jag var 17 också.
[2005 02 05]
Som en stor svart blomma
tar du mig i din makt
kan inte fly
fast
för du har svept in mig
i stora kronblad
som luktar sjukdom

strapatser

Jag ska ge mig ut idag. Har ju varit feberfri hela dagen. Så jag ska ta bussen hem till F. Detta innebär flertalet faror och strapatser. Först  måst jag ta mig till busshållplatsen och risken finns att jag där får vänta mycket länge på en buss med tanke på vädret. Sedan finns risken att bussen är överfull. Kan behöva stå hela vägen till världens ände. Slutligen måste jag ta mig från busshållplatsen hem till F och det, mina vänner, är inte helt enkelt. Man måste gå över en lekplats, genom ett bostadsområde, upp för en cykelväg, genom en skogsdunge (!!!!) och sen är man framme.
'
Jag gick ner i källaren idag och bokade tvättid. Blev andfådd och fick hjärtklappning. Men vad gör man inte för kärleken.....typ.

tredje dagen i karantän, i bilder

Tredje dagen med feber. Och hostan ökar i intensitet. Rygg, mage och hals är sönderhostad. För att inte tala om röst! Det är så olikt mig att vara sjuk, iaf med feber och så, i mer än en dag. Senast jag var så här dålig måste varit två år sedan! Och då var mamma här och tog hand om mig. Missar seminarium, missar tentaplugg (orkar inte ens läsa en rolig bok, än mindre en bok om kommuner). Jaja, här är lite vad jag har gjort idag. Lägg till att jag de senaste två dagarna druckit tre liter mineralvatten med äppelsmak och intagit oräkneligt antal halstabletter.
Vaknar, trött. Efter att ha sovit 11 timmar.
Har feber. 37,6 är inte så mycket, men för mig är det det eftersom min vanliga ligger på typ 36,6, spec på morgonen! Mår bajs.
Tar ipren och masar mig ut i vintervädret för att handla. Mår bra av ipren. Känner mig frisk.
Sjuksushi! Mår bra. Kan äta. Är glad!
Min dator får virus av Kissies blogg! Ett tag är vi lika sjuka. Hanna räddar mig.
Trött, men mår okej. Pratar i telefon och diskar.
Nu: Feber. Hosta. Mår dåligt. Kan inte äta. Kan inte gå. Soffa och täcke.

i sjukstugan

F kom hit igår med soppa, glass, choklad och mineralvatten. Jag låg och feberskakade fram tills att en ipren räddade mig och vi kollade på Juno. Har nu haft världens längsta natt. Hostat, skakat, stökat och gnytt. Nu ligger F fortfarande och grissover bredvid och tar upp mer än halva sängen. Jag har varit vaken länge och gjort te och "klätt på mig". Mjukisshorts och t-shirt. Gjorde till och med te till honom men han bara slumrar som ett barn ist. Man kunde tro att det var han som var sjuk.
'
Herregud förresten, när jag skulle till kvarnen igår. Tänkte att jag mådde rätt bra och gick och skulle hämta ut ett paket och köpa ipren. Det har aldrig tagit mig så lång tid att¨gå till kvarnen. Trodde jag skulle dö på vägen hem i en buske. Den utflykten ångrar jag bittert idag.

förkyld

Vaknade i morses av att min hjärna surrade. Det vibrerade i hela huvudet och det kändes som att jag kokade.
Nu sitter jag i soffan och småhuttrar. Det känns som att all luft jag drar in är iskall, och som att någon har tagit ett stadigt grepp runt mitt huvud och håller i hårt. Vill hosta men kan inte, trots att det nog sitter cirka hundra liter selm i halsen. Det här suger ju....
'
Det blev ju inte direkt bättre av att det första jag gör på morgonen är läser det här: http://www.unt.se/debattspecial/uppsala-mansjour-vill-ha-mer-rattvisa-1239185.aspx Inte bara kommer han med faktafel, han blandar dessutom ihop olika jourer och instanser.
'
Jag ska ignorera sjukdomen och försöka göra nånting. Problemet är att jag blir andfådd av att gå ner med soporna...Over and out.
'
(filmord.blogg.se)

känslomässigt värde

Mellan illamåendeattackerna ikväll har jag rensat min garderob. Pink dress goes byebye. Men vissa saker kunde jag inte ens ta ner i källaren. Som mammas gamla svarta mjukisar. De är lite stora. De är lite trasiga. Men i början av förra sommaren (och ni vet ju alla vad som hände då) så levde jag i nämnda byxor och en grön tröja i flera dagar. Jag till och med sov i nämnda byxor och tröja. Aldrig att hon får tillbaka dem. Byxorna och tröjan är som snuttefiltar.

Jag har nu organiserat mina två garderober i en fin och en ful. Alltså en med fina kläder, skjortor, koftor, mina kjolar samt mina finklänningar. Needless to say är den rätt tom. Men nu när jag ska bli en yrkesarbetande (nästan) kvinna kan den behöva fyllas på. Tyvärr är ju inte socialtjänsten ett ställe där man går i typiska kontorskläder, men jag kanske inte behöver dyka upp i jeans och munktröja. Jag vågar dessutom vägra svarta tunikor och hamrade silversmycken! Kommer ej heller någonsin att klippa håret kortare på ena sidan...
'
Den andra garderoben är således ful. Lite den typen av kläder som jag önskar att jag var en sådan tjej som aldrig använder. Om ni fattar. Men som jag ändå använder rätt mycket. Om man kikar in i den garderoben ser man ganska snabbt att färgtemat är mullvad. Planen är att fylla fingarderoben med såpass användbara plagg att fulgarderoben endast kommer att användas när jag tentapluggar, försover mig, är lite deppig eller hänger i F:s "soffsäng" och kollad på repriser av Vem vet mest medan han sitter vid datorn. Japp, det är sånt vi gör tillsammans.
'
Men i morgon ska vi gå på bio, efter att jag hjälpt en vän att ge hennes katt örondroppar. Som erfaren kattägare är jag fullt på det klara med att denna aktivitet inte lämpar sig att utföra ensam. Jag kan inte ens klippa Spocks klor själv. Man behöver vara minst två, helst tre. En som håller själva katten plus käft, en som håller alla tassar som inte klipps, och en som klipper. Av ovanstående skäl har Spock nu dödligt vassa klor och är ungefär lika kramvänlig som Edward Scissorhands. Därför är det bra att jag har så många fultröjor. Skulle egentligen behöva någon typ av pansarväst.
Gammal bild. Men bra kattskydd. Nu har tyvärr denna tröja stoppats undan.

bakslag

Dagen har varit bra. Jättemysig. Visst, det var lite seft att slå ihjäl tre timmar i Engelska Parken i väntan på seminariet. Men jag hade kunnat plugga om det inte vore så att jag hade trevligt sällskap. För en gångs skull erbjöd Matikum på supernice mat och kaffet smakade varken bränd saltlakrits eller sockerärtor, som det ibland gör. Jag vaknade dessutom utvilad i morse och hade frukost hemma för ovanlighetens skull. Okej att min granne bestämde sig för att spela hårdrock på hög volym vid halv nio. Det gjorde inte så mycket. Seminariet var fyllt av jätteintressanta diskussioner och väl hemma pratade jag med Lovisa i telefon och allt var mysigt. Skulle gå på kör. Och visst var jag lite trött och hade kanske ingen lust egentligen, men jag vet att det brukar bli bra när man väl kommer dit och det är till och med rätt rolig repertoar just nu. Men. Då slår det till. Montezumas hämnd. Nästan.
'
Illamåendet och den allmäna instabiliteten lägger lite sordin på stämningen liksom. Tisdagens minne skymfas av min bångstyriga mage. Jag undrat vad som orsakat detta lågtryck.
'
En annan jätterolig sak förresten. Idag upptäcker jag att katten måste kissat i min väska för typ...länge sedan. Detta genom att en klasskompis luktar på ett papper jag dragit fram och säger "Jag tror din lilla kissekatt kissat i din väska". DÅ, letar jag runt lite och hittar gamla kvitton som är typ helt gula. Det knäppa är att jag inte märkt det. Det borde ju rimligen ha luktat kattpiss.
'
northernblue.org

språkpoliser

Jag stör mig på särskrivningar och jag stör mig på syftningsfel. Jag stör mig också på stavfel i viss mån, men det finns ord som jag själv är osäker på. Språkpoliserna finns överallt. Och det är som att folk sätter en ära i att vara språkpoliser. När det gäller skriftspråk är det tydligen helt legitimt att vara en besserwisser. Men vet ni, det är det inte. Det är inte charmigt och småroligt. Det är arrogant och jävligt drygt. Det är inte okej att rätta folk som inte har bett om att bli rättade. Det är inte coolt att vara språkpolis, så lägg ner.
'
Dock, det är väl okej att rätta sånt som måste rättas. Skolarbeten, olika journaler och dokument. Självklart ska man eftersträva korrekt skrivna texter. Men de som har tagit på sig ansvaret för att utbilda hela svenska folket i grammatik, som någon slags grammatikens riddare, och som rättar vänner och bekanta till höger och vänster, de är inget annat än besserwissrar.
Så det så!
'
Vill här be om ursäkt också om jag själv gjort samma sak någon gång. Ska tänka på det.
Belbo säger FY!

tankar

Kväll i the Boman Mansion. Katten klättrar bokstavligen på väggarna och går runt och slentrianjamar. Jag sitter i min bruna soffa och väntar på att miss Marple sa börja. Jag vet att man borde titta på Sherlock som alla andra men miss Marple gör mig lugnt i själen. Så det blir det. Idag drog jag en sväng på stan och tittade på kläder. Men shajt det finns ju ingenting kul nånstans! Hittade skitkonstiga saker på HM. Jag måste säga at tjag förstår inte vårmodet. Jag förstår det inte alls.
'
Dagens tankar är:
1) Vad vill kattskrället?
2) Varför svarar ingen när jag ringer?
3) Varför mår unga tjejer så dåligt, och varför vågar man aldrig prata med föräldrarna när man är tonåring?
4) Jag har en pojkvän jag aldrig träffar

försvinn!

Jag har så himla tråkigt. Jag är ensam och ingen svara ens i telefon. Jag har diskat, städat, skakat lakan och duschat. Nu sitter jag här och det vackra vädret hånar mig utanför fönstret. Fåglarna sjunger, de hånar mig de med. Jag måste ut, det vet jag, men jag vet inte vart jag ska. Har ingenstans att ta vägen. Får väl gå runt på stan och fönstershoppa eller nåt. Sen kan jag ju alltid göra nånting åt de där 750 grammen lammfärs som jag har i frysen. Lite matlådor, så man kan husera i skolan hela kommande vecka. Det börjar nämligen bli dags att ta tagi plugget, och hemtentan, nu. Nej. I'm off. Lite luft gör säkert susen. Toodles.

i stunden

F har somnat och jag sysselsätter mig själv efter att ha väntat på ledigt badrum i en timma. Med mina rosa hörlurar funkar det...kanske ska försöka sova...aja. Bajs.

om två idioter, minst.

Första idioten
Igår nämnde Lovisa en artikel som Jimmie Åkesson skrev i VLT. Hittade den idag.
http://vlt.se/asikter/debatt/1.913480-jimmie-akesson-sd-svenskfientligheten-maste-bekampas
'
För det första så kan han inte ta tre händelser som hänt med två års mellanrum (mellan varje händelse) och säga att detta är en trend. För det andra så, sorry, men det finns inget svenskhat. Det finns inget krig mot svenskarna. Visst, det som hände var hemskt, och det finns säkert några människor med utländsk bakgrund som ogillar svenskar. Som är arga och besvikna på hur deras liv i det svenska samhället är. Vad tror ni lösningen är på detta? Ta strid mot svenskfientligheten? Visst....skulle inte tro det. Jag säger det igen. DET FINNS INGET SVENSKHAT!

Andra idioten
Usch, kollar på debatt. Vem fan är den otroligt irriterande killen i grön tröja? Jag vill slå honom på käften. Och varför måste vi göra allting till onyanserade partipolitiska debatter där de bara kastar blå och röd färg på varandra? Ni vill ju samma sak egentligen. Sluta skrika, din gröntröjade rabiata onyanserade besserwisser! De där små ögonen kommer förfölja mig i natt. Blir så trött på rabiata människor. Och han, som verkar vara "osympatiskheten" personifierad, skriker och avbryter den svagröstade kvinnan. Jag förstår att de är arga, där på vänstersidan, och frustrerade över det svenska blå statsskicket. Men att sitta och sucka demonstrativt när andra pratar, att avbryta och skrika, det är väl aldrig speciellt trevligt. Och det värsta är när de (alla inblandade) säger saker som uppenbarligen inte är sant om varandra. Som han, dalademokratengubben: "Det låter som att du tycker att diktatur är bra". Det är ju så uppenbart fel och provocerande och oetiskt, tycker jag, i en diskussion. Tror han på allvar att hon tycker det, nej såklart inte!
'
Sen så blir jag så jäää...... trött på att det är männen som avbryter kvinnorna heeela tiden. Morr, spott och fräs! Härskartekniker for the loose!

dumma dagen

Dumma dumma dagen som inte vill jobba med mig alls. Jag måste verkligen kopiera en grej men det är stört omöjligt att få tag i en kopieringsmaskin när man behöver det. F är sjuk och vi kan inte ses och jag har ingenting att göra. Förutom att typ...jaga kopieringsmaskiner. Nu ska jag till Katarinaskolan och föreläsa om tjejjouren. Har därför klätt mig respektabelt. Hoppas de är snälla.

'
Igår klädde jag min soffa själv. Det var tungt och svårt. Men det blev fint. No more smutsvitt!
Som ni ser är den mörkbrun. Ni ser även mitt hår till höger i bild.
'
Man kan sitta i den i alla fall

hemskheter

Okej varning för stavfel för jag är jättetrött!
Tittar på ett alldeles fruktansvärt program på tv3 just nu om unga tjejers supande i England. Jag orkar inte ens beskriva det egentligen. Efter att nyligen sett programledaren följa några tjejer, och sedan följa ambulansmännen, en "vanlig" utekväll där tjejer ligger däckade på trottoaren i sitt eget bajs....så mår jag bara illa. Fysiskt illa.
'

Killars drickande minskar tydligen i England mellan tjejers ökar. Vad det beror på kan man bara spekulera i. Uttråkning, nämner någon tjej. Och det kan ju stämma, det finns inte så jättemycket för unga tjejer att göra. I Sverige är det ofta killarna som blockerar ungdomsgårdarna, tänker jag, och jag tror många tjejer är osäkra på sig själva och att de blir beroende av det tillfälliga självförtroende alkoholen ger. Det handlar nog inte så mycket om grupptryck och att det är coolt och så. Det handlar om att de mår "bra" när de dricker, blir modigare och gladare. Jag fattar inte att det faktiskt finns folk som köper ut åt 14-åringar förresten.
'
Så vad är lösningen då? Jag tror dels att unga tjejer behöver mer. Mer vadå? Mer allt. Mer resurser till aktiviteter för ungdomar över huvud taget, men kanske framför allt till unga tjejer. Inte bara ungdomsgårdar där killarna blockerar tv:n med sina tv-spel. Jag tror också faktiskt på hårdare föräldraövervakning. Låt inte din 15-åriga dotter gå "ut" på kvällen. Kolla vart hon ska, skjutsa henne, ring henne, ring hennes kompisar och deras föräldrar och kom överens om tider att hämta dem. Om du hotar med utegångsförbud, håll det så det inte blir tomma ord. Håll koll på hennes kompisar. Och gör väldigt väldigt klart för henne att vad som än händer, kan hon alltid ringa hem. Även om hon är skitfull och man som föräldrar är jättearg, se till att det viktigaste är att hon känner sig trygg med att kunna komma hem och få hjälp av mamma och pappa.  Enligt forskning jag läst i skolan är faktiskt "övervakande" (på en rimlig nivå såklart) positivt för tonåringars utveckling. Jag tror också att mamma och pappa ska ta det j-gt lugnt med alkoholen. De behöver inte vara nykterister, men visa att alkohol inte är acceptabelt om du är under tillåten åldersgräns, och bli aldrig full inför dina barn. Aldrig. Och gå för guds skull inte på myten om att det är bra att lära sina barn dricka med förnuft. All forskning visar att barn som får dricka hemma super mer när de inte är hemma än vad barn som aldrig bjuds på alkohol gör.
'
Apropå alkohol har jag hittat ett vin som heter Isabelo. Det var väl festligt?

...

Jag är osäker...

RSS 2.0