belbo

'

Jag ska återigen ta mig den långa vägen hem till F. Med filmen Love Actually i beredskap. Det är den enda kärleksfilmen värd namnet. Den och Monsunbröllop, då. Det fantastiska med Love Actually är för det första att den speglar olika typer av relationer på ett verklighetstroget sätt, så att man faktiskt kan identifiera sig med i alla fall en av karaktärerna. För det andra innehåller filmen alla klassiska kärleksfilmsscener. Men utan att det känns krystat eller sliskigt. Till och med "restaurangfriarscenen" känns helt naturlig och bara jättesöt. För det tredje är det ett fantastiskt skådespeleri. Bill Nighy, Hugh Grant, Alan Rickman, Emma Thompson...och Keira Nightly har bara en liten roll så det är okej. Första gången jag såg den var med Lovisa för kanske fem år sedan. Vi satt i hennes soffa och sa ååååh ungefär femhundra gånger genom filmen. Vi gjorde samma sak med Monsunbröllop, som handlar om ett bröllopsfirande, med alla dess förberedelser, i Indien hos en välbergad familj. Äktenskapet är arrangerat, och de verkar vara rätt nöjda och lyckliga. Ibland önskar jag att vi hade lite mer av den traditionen här...men det återkommer jag till en annan gång. Nej, en Vitamin Well Care nu, sen kör vi!

'

'

(wayoffside.wordpress.com)