sorgligheter och sanningar

Jag har kommit fram till en väldigt sorglig och smärtsam sanning. Jag kommer inte att kunna ha kvar min älskade kisse. Inte så länge till i alla fall. Det låter kanske själviskt men jag måste kunna vara fri. Katten ger mig så mycket, men jag är singel nu för tiden, och kämpar för att bli självständig och lycklig. Jag måste kunna resa bort över helgen, eller ner till mina föräldrar nån vecka. Nu går det inte för jag måste alltid ta hänsyn till katten, som inte är som andra katter och kan således inte vara ensam. Det var en helt annan sak när vi var två. Då gick det alltid att lösa.
'
Jag hade ganska bråttom med att bli vuxen. Bråttom med att flytta hemifrån, bli ansvarstagande, plugga klart, bli sambo och skaffa katt och mitt lilla stabila stadgade liv. Sen rasade allting för jag var inte självgående. Hade ju aldrig lärt mig det. Aldrig varit ensam, aldrig varit fri. Alltid definierat mig själv utifrån någon annan. Nu har jag så långt att gå. Och jag måste gå själv.
'
I alla fall. Så försvårar katten lite för mig. Han är en så fantastisk kisse. Extremt kärleksfull, social och gosig. Rätt kul också. Han gör roliga saker, som att käka strumpludd, bita i håret, gå bananas på random föremål och somna i handfatet.
'
Usch, detta är verkligen inte kul. Roligare är att jag ska till Barcelona =)
'
<3

galenskaper

Helgen har varit väldigt kul faktiskt. Torsdagkvällen spenderades med Loe. Det var sång i kyrkan på långfredagen (och en ganska vemodig känsla efteråt, långfredagen är ingen festlig högtid direkt...). Men det var rätt mysigt ändå faktiskt. Åkte till Stockholm sedan och åt påskmiddag med Viktoria med kombo. Igår åkte jag tillbaka till Stockholm och vi var ute och svängde runt till halv tre ungefär. Var på en klubb som hette Slakthuset, och det var faktiskt ett gammalt slakthus. Stålgrejer, kylrum och plastdörrar. Rätt häftigt. På väggen utanför hängde en reklamskylt för "Wurst master"
Köttiga korvar för dig!
Det kan ju vara den mest misslyckade slogan ever! För dig, liksom. Köttiga korvar. Vi skrattade mycket åt det där. Pratade lite kort med en kille som såg jättemycket ut som Calle Schulman. Tänkte säga det till honom men kom på att det kanske inte var en komplimang så jag höll tyst.
'
Är ganska så väldigt schleten och trött idag. Men det var det värt. Träffade helt oväntat på Doe och hennes mor på stationen i Stockholm. Så mysigt! I släptåg hade jag en mycket mycket trött och blek stackars klasskompis. Ikväll händer ingenting alls. Det är jättevarmt och jag borde gå ut och sola lite men jag sitter liksom fast.
'
Nu laddar vi om till valborg. Känner mig inte gammal längre, som jag gjort de senaste tre åren. Det är bra. Är faktiskt inte så hemskt gammal.

läskigt

Tog blodprov i torsdags. Kolla va freaky! Ska det se ut såhär?
Ser ju ut som jag har haft ett långvarit missbruk...
'
Var i Stockholm i helgen. Hälsade på Viktoria och hann till och med fika med Håkis (theeeee ex). Blev även tvingad att köpa en UNICEF-nål av Blossom Tainton. Har väl inget emot det...hon tryckte verkligen upp ansiktet i mitt fejs och log så genuint så jag hade ju inget alternativ. Innan Blossom spanade vi in hotel Waterfront där V jobbar. Ganska så najs. Är lite trött. Sov typ två timmar inatt.
'
Gosh vad jag avskyr reklamen dör Danio, den med den lilla hungern. Den ger mig en obehaglig känsla.
'
Jag kan prata igen! Men hostar fortfarande så det låter asäckligt. Hittade ett recept på Lungmos idag. Urk! Lungmos låter som en sjukdom. Det känns som att jag har lungmos just nu.
'
Kort vecka nästa vecka. Kort vecka...mmm...Säg bra.

kanske tillbaka?

Fick ett litet infall...Hej igen!
Kan bero på att jag är dunderförkyld och sitter hemma och tråkar. Sov tre timmar idag när jag blev hemskickad från praktiken.
'
Det var i alla fall en välbehövlig paus jag har haft. Är lite osäker på hur jag ska göra nu. Kanske byta och börja blogga på annan adress. Denna blogg innebär mycket minnen för mig och vissa smärtsamma. Nu vänder vi blad, jag och drottningen. Jag fullkomligt krashade för två veckor sedan. Allt kom på en gång. I början av året läste jag ett årshoroskop, minns ni? Det stod att året skulle innebära svårigheter och livskris...Det är ju nästan så man börjar tro på horoskop på riktigt nu. Nu börjar i alla fall resan tillbaka till någonstans jag aldrig varit. Jag har trott att jag har varit självständig och självsäker, men det har bara gällt på ytan och i oviktig mening. Visst är jag stark på vissa sätt, och jag står för mina åsikter och tänker alltid själv. Är handlingskraftig. Men jag är inte självständig. Jag är en orolig själ och neurotiskt lagd. Jag kan inte vara ensam. Jag har alltid definierat mig själv utifrån någon annan. Lagt mitt värde i någon annans bekräftelse. Aldrig stått på egna ben. Bor själv och är själv, helt själv, för första gången i mitt liv när jag är 23. Nej hörrni...detta går inte an. Blir nog kvar här...ingen idé att rymma från saker som hänt.
'
Äsch, vad tråkigt jag har. Ska gå till apoteket nu. Imorgon är det läkarträff och då ska hon konfronteras om biverkningarna from hell...Min sockersöta fantastiska husläkare verkar dölja saker för mig. Sneaky...Läste om nån som gick upp 30 kilo i vikt av medicinen jag äter...må gudarna vara med mig!
Titta! Nu ser det ut som att jag har en jättenäsa igen!

ensam igen

Är så fruktansvärt ledsen. Ensam igen. Nu pausar vi bloggen ett tag.
Jag måste in på reparation

RSS 2.0