illusioner

Kastar ett getöga på bonde söker fru. Slås av böndernas oerhört romantiserade bild av kärlek. Slås sedan av "vanliga" människors romantiserade bild av kärlek. Jag har pratat med människor som verkar tro att kärlek på riktigt ska kunna vara som i en hollywoodfilm. "Man vandrar på moln 24 timmar om dygnet 365 dagar om året". Ehh....jag förstår plötsligt varför de är med i programmet. Föreställningen om att människor är gjorda för varandra. Att det finns en person som är rätt. Att det finns en som gör en hel. Att det finns en som är allt det där man behöver och vill ha, drömtjejen eller killen. Att allting ska vara enkelt. Att det, även när det är svårt ska vara enkelt. Att man bara ska "veta" när det är rätt. Det tror jag inte en sekund på. Är det cyniskt? Kanske. Jag tror inte på ödet heller, eller att allt händer av en anledning. Däremot tror jag att det finns anledningar till att mycket händer och att man kan hitta egna anledningar.
'
Jag blir lite desillusionerad när människor inte är villiga att kämpa. När folk skiljer sig eller väljer att inte inleda någonting för att det inte är just som att vandra på moln. Visst ska man inte vara med någon om det inte är bra. Men vad har vi för förväntningar på kärleken? På livet? På karriären och barnen? På oss själva? På ett bröllop jag var på i år så innehöll löftena att de lovade varandra att alltid finnas vid varandra sida och att stötta varandra och hålla ihop. Men de lovade inte att älska varandra, inte som de gör nu, hela livet. Bara att hålla ihop. Det tyckte jag var fint.
'

väntar

Ikväll sitter jag själv. Skulle åkt till Stockholm men fick ont i magen. Det har regnat. Jag spenderar kvällen med film och tankar. Väntar på att det ska bli imorgon. Väntar på att det ska bli nästa vecka. På att det ska bli sommar. På att det ska bli höst igen. På att allt ska bli någonting annat. På en ny start. På ett nytt liv. Nu väntar jag bara ut tiden. Oh just nu spelar ingenting någon roll.
'                                   .
'
Nya betesmarker...

kossans kusin?

Igår var det Bollnäs tur och retur. Ganska trevligt faktiskt. Men idag mår jag mindre bra. Känns som att jag ätit någonting som min kropp inte gillar. Haha det kan varit kusinen till de kor jag tittade på samtidigt som jag åt igår till lunch. Haha sjuk situation. Kollar ut genom fönstret, ser en massa fina kor som ligger och latar sig i halmen. Kollar på min tallrik och ser deras vän uppskuren brevid potatissalladen. Det var inte det jag menade när jag sa att jag ville ha fler kor i mitt liv.
'
Lite ledsen dag idag. Hmm. Undrar om jag klarar att sitta ute ett tag.

"titta på bääääbiseeeen"


Alltså, all lycka till er med ungar, hus, trädgård, man/fru, bil, sommarstugor och renoveringsobjekt, jag är glad för er lycka. Men jag vill inte förväntas vara intresserad av vilka vagnar ni kör, vilka plantor ni har på balkongen, vad ni ska äta på bröllopsmiddage och hur ni ska inreda ert gemensamma sovrum.
Så vet ni det. Det är så långt bort från min värld just nu. Och jag vill inte tro att det är enda vägen till lyckan. Jag tycker inte heller att det är ett sunt livsmål att vilja gifta sig innan 25.
'
Mina vänners liv är jag väldigt intresserad av, vad det än inkluderar. Men långa utlägg om trädgårdar och vilka grönsaker ni ska sätta och hur ni målar era innertak i sommarstugan....buäh (hmm...kan detta gälla damer inom soc kanske?) Ett hett tips till er alla: Om det sitter någon helt tyst vid lunchbordet (eller var ni nu är), så kan det bero på att ni endast talar om sådant som hon/han inte är inkluderad i alls. Är det inte lite exkluderande att bara tala om barn eller sommarstugor när alla inte har barn, än mindre sommarstugor?
'
Och en sak till. Jag är inte en sån som säger "Men ååh, titta på bäbisen!" Deal.

kossor i hög

Skrev ett inlägg igår men det försvann.
'
Idag har jag gått barfota i gräset, druckit kaffe på en solig veranda, känt sand mellan tårna och vädrat havsluft. Planeringsdag på praktiken. Ibland är det bra.
'
Alltså jag gillar kor. Jag önskar verkligen att jag kände någon som hade kor. Idag har jag sett massa fina kor när vi åkte bil. En sak som är rolig med kor är att de ligger i hög. De hade värsta stora hagen och ändå så låg alla kossor i en hög i ena hörnet. De gillar visst varandra. Hur gör man om man vill ha kor i sitt liv? Man kan ju typ ha sköthästar och sånt. Alltså typ att man hjälper nån som har häst och typ...ryktar den och...vad man nu gör med hästar. Kan man bli det med en ko? Kan man hjälpa till i en ladugård? Jag vet att man kan bo på bondgård, som minisemester typ som B&B och då kan man få hjläpa till. Skulle vilja hänga i en hage nån dag. Kan man gå in i en hage? Vad händer då? Blir kossorna glada eller arga? Får man klappa kor? Kan man rida på kor? Ge mig en ko! Eller en get. Getter är också coola. De påminner om min farfar.
'
Andra otippade djur jag gillar är älgar, änder, ekorrar, får, och åsnor. Alltså tänk att ha en tam anka i badkaret!
Hörde talas om en kvinna som hade femtio svanar i hemmet. Hon gick och kidnappade svanar. Femtio svanar! Needless to say var det fråga om ngt socialfall. Jag gillar inte svanar. De bits hårt. Men de är vackra att titta på. Svanar håller ihop livet ut. "Som människor" brukar vissa säga. Eh? Nån som hört talas om skilsmässa?
'
Undrar hur kor gör.
'
(fotoakuten.se)

LPT!

En liten tanke bara. Apropå vad Alex Schulman skrev
(http://blogg.aftonbladet.se/schulman/2011/05/bekymrad-over-kissie)
Är det inte dags att LPT:a Kissie nu? (Lagen om psykiatrisk tvångsvård, för er som inte är socionomer höhö).
Tjejen är uppenbarligen sjuk. Vissa påstår att hon retuscherar sina bilder men det finns bilder som inte är retuscherade (från bla stureplan.se) och hon är helt galet sjukt smal. Hon har en så klassisk ätstörning. Hela bloggsverige tittar på när hon förstör sig själv och långsamt långsamt går mot förtvining. Hur kan man låta henne ställa upp i det där programmet där bloggare ska åka iväg och bli bartenders på Rhodos eller var det var? Eller är det verkligen så att allt bara är ett hittepå och hon egentligen är frisk och kry? Har svårt att tro det, men man kan ju hoppas. Ale har rätt, ingen talar om detta, varför? Anorexia Nervosa är en dödlig sjukdom. Folk dödar sig själva. Det är läskigt att titta på när någon långsamt tar livet av sig.
'
Jaja, kvällstanke. Skrämmer mig.

i tomteland

Ibland känns det som att jag jobbar i tomteland. Alla ska ha. Och vi ska ge. Ersättningar, arvode, klädbidrag, familjer...
'
"Jaha flickan sparkas och slåss och skär sig, placering...nehe...hon stack....ny placering....nehe....hon eldar...ny placering....jaså du vill bo där? -utreda- Ja det ser bra ut, här blir nog allt bara...åka femtio mil med flicka....nehe....nu skriker hon jävla fitta till personalen och rymmer....nehe....hon försökte hänga sig....bupakuten....utskriven....tillbaka till placering...jaha hon hotar personalen, eldar, rymmer och försöker hänga sig och knarkar....låst placering...jaså mamma är arg på att det är låst...jaså mamma skriver till tidningen...flickan är ledsen...jaha alla hatar soc....oj, hon hade asperger, adhd, bipolär och borderline...bup, hallå!?"
'
Välkommen till placeringsenheten.
Men ibland är det kul. Ofta går det bra. Ofta är barn söta. Ofta är ungdomar roliga. Men ibland känner man sig som Sisyphos. Eller jultomten.
'
Och nej exakt den här flickan finns inte. Men det är lite såhär det kan se ut. Men bara när det är som allra allra värst.

psykfall, fortsättningen

En annan jätteintressant reaktion på psykstörningen, eller kanske på mina meds egentligen, är att min hunger/aptit varierar mer än hälsokostrekommendationerna. Vissa dagar är tanken på mat äcklig och skrämmande. Hungern existerar inte och även om den gör det är det fullkomligt omöjligt för mig att tugga och svälja. Inte ens choklad går ner. Dessa dagar äter jag ett äpple till lunch, eller något annat maffigt. Andra dagar är jag ett svart hål och kan i princip sluka en häst och skölja ner med vättern utan att märka det. Inte så hälsosamt kanske men vad ska jag göra då? Dagarna jag inte vill äta skulle jag på riktigt kräkas mitt i lunchrummet om jag försökte få ner en bir lax eller majs eller vad som. De andra dagarna är jag konstant hungrig och känner mig som en belsenfånge. Detta måste rådas bot på. Tror jag ska göra en mat- och sovklocka. Samt införskaffa en badrumsvåg. Alltså inte en våg man väger badrum på, hehe. Mm, mat-och sovklocka är bra. Bra sak. Säg bra.
'
Just nu känns det helt omöjligt att någonsin göra mig av med min kissemisse, trots att han jamade och kräktes inatt. Katt-skatt. Sötsnut.
'
Jag är ju allmänt känslokall och avstängd nu för tiden. Men vissa saker tar sig igenom. En av de sakerna är:
Gamla ensamma gubbar som står och väntar utanför ica eller apoteket på morgonen innan de öppnar.
'
Ska kanske byta bloggadress förresten, har en liten försöksperiod på en annan nu.

psykfall

Hahaha jag är så instabil. Ena stunden är jag uppe och flyger. Tvättar, diskar, lagar mat och färgar håret. Nästa stund har jag ont i magen och i själen och vill lägga mig under soffan och försvinna. Är vi normala nu för tiden eller? Sover okej nu. Eller ja, det är väl lite olika, men onekligen bättre. Om jag får ligga och sparkas en stund först brukar jag somna, men då kan det bli som för några dagar sedan när katten började bitas för jag låg och stökade. Har slutat gråta också, men det var ett tag sedan. Har även slutat stirra rakt in i väggen. Ni vet inte hur dålig jag varit. Kan avslöja att jag inte borstade tänderna på två dagar för att jag inte orkade köpa tandkräm samt att jag inte duschade på x antal dagar eftersom det var världens största projekt för mig att klä av mig och ställa mig i duschen. För att inte tala om jobbet med att torka och kamma håret efteråt. Nu har jag rent hår, ren lekamen, rena tänder och sminkar mig till och med på morgonen! Det ni! För detta kan vi tacka herr citalopram.
'
Jag måste säga att jag är lite stolt över min egen viljestyrka. Vet ni att jag har ett av världens mest beroendeframkallande läkemedel i min medicinlåda? Lite läskigt. Men man sover rätt så väldigt bra på en halv sobril och en atarax. Haha lyssna på mig jag låter som värsta pillertrillaren. Det är jag inte. Är alldeles för rädd (fullständigt livrädd faktiskt) för droger. Plus att jag inte är så jättesugen på att förstöra mitt liv.

'
Är rädd för bensodiazepiner. Slits mellan rädslan och viljan att sova riktigt bra på natten. Rädslan brukar vinna. Ataraxen är för övrigt lite av ett skämt. Men de är iaf inte beroendeframkallande. Så de kan jag knapra på. Inte för att jag gör det heller. De enda mediciner jag faktiskt tar är de jag måste ta, mina citalopram. De andra tittar jag mest på, och som sagt, fegar ur. Tur att man är intelligent.
'
Två saker gör mig glad nu:
1) Vi har äntligen bokat världens finaste hotell (hoppas jag) i Barcelona. Yihoo!
2) Reklamen för Arla med kossorna som hoppar runt i hagen till joddelmusik.
'
Valborg var förresten jättelyckat och kul! Lite kallt bara. Dagen efter kände jag mig dock såhär:
(blomsters.blogg.se)
'
Funtar på att skaffa mig en sånhär...Vad tror ni?
(psykiatrin.blogg.se)

sorgligheter och sanningar

Jag har kommit fram till en väldigt sorglig och smärtsam sanning. Jag kommer inte att kunna ha kvar min älskade kisse. Inte så länge till i alla fall. Det låter kanske själviskt men jag måste kunna vara fri. Katten ger mig så mycket, men jag är singel nu för tiden, och kämpar för att bli självständig och lycklig. Jag måste kunna resa bort över helgen, eller ner till mina föräldrar nån vecka. Nu går det inte för jag måste alltid ta hänsyn till katten, som inte är som andra katter och kan således inte vara ensam. Det var en helt annan sak när vi var två. Då gick det alltid att lösa.
'
Jag hade ganska bråttom med att bli vuxen. Bråttom med att flytta hemifrån, bli ansvarstagande, plugga klart, bli sambo och skaffa katt och mitt lilla stabila stadgade liv. Sen rasade allting för jag var inte självgående. Hade ju aldrig lärt mig det. Aldrig varit ensam, aldrig varit fri. Alltid definierat mig själv utifrån någon annan. Nu har jag så långt att gå. Och jag måste gå själv.
'
I alla fall. Så försvårar katten lite för mig. Han är en så fantastisk kisse. Extremt kärleksfull, social och gosig. Rätt kul också. Han gör roliga saker, som att käka strumpludd, bita i håret, gå bananas på random föremål och somna i handfatet.
'
Usch, detta är verkligen inte kul. Roligare är att jag ska till Barcelona =)
'
<3

galenskaper

Helgen har varit väldigt kul faktiskt. Torsdagkvällen spenderades med Loe. Det var sång i kyrkan på långfredagen (och en ganska vemodig känsla efteråt, långfredagen är ingen festlig högtid direkt...). Men det var rätt mysigt ändå faktiskt. Åkte till Stockholm sedan och åt påskmiddag med Viktoria med kombo. Igår åkte jag tillbaka till Stockholm och vi var ute och svängde runt till halv tre ungefär. Var på en klubb som hette Slakthuset, och det var faktiskt ett gammalt slakthus. Stålgrejer, kylrum och plastdörrar. Rätt häftigt. På väggen utanför hängde en reklamskylt för "Wurst master"
Köttiga korvar för dig!
Det kan ju vara den mest misslyckade slogan ever! För dig, liksom. Köttiga korvar. Vi skrattade mycket åt det där. Pratade lite kort med en kille som såg jättemycket ut som Calle Schulman. Tänkte säga det till honom men kom på att det kanske inte var en komplimang så jag höll tyst.
'
Är ganska så väldigt schleten och trött idag. Men det var det värt. Träffade helt oväntat på Doe och hennes mor på stationen i Stockholm. Så mysigt! I släptåg hade jag en mycket mycket trött och blek stackars klasskompis. Ikväll händer ingenting alls. Det är jättevarmt och jag borde gå ut och sola lite men jag sitter liksom fast.
'
Nu laddar vi om till valborg. Känner mig inte gammal längre, som jag gjort de senaste tre åren. Det är bra. Är faktiskt inte så hemskt gammal.

läskigt

Tog blodprov i torsdags. Kolla va freaky! Ska det se ut såhär?
Ser ju ut som jag har haft ett långvarit missbruk...
'
Var i Stockholm i helgen. Hälsade på Viktoria och hann till och med fika med Håkis (theeeee ex). Blev även tvingad att köpa en UNICEF-nål av Blossom Tainton. Har väl inget emot det...hon tryckte verkligen upp ansiktet i mitt fejs och log så genuint så jag hade ju inget alternativ. Innan Blossom spanade vi in hotel Waterfront där V jobbar. Ganska så najs. Är lite trött. Sov typ två timmar inatt.
'
Gosh vad jag avskyr reklamen dör Danio, den med den lilla hungern. Den ger mig en obehaglig känsla.
'
Jag kan prata igen! Men hostar fortfarande så det låter asäckligt. Hittade ett recept på Lungmos idag. Urk! Lungmos låter som en sjukdom. Det känns som att jag har lungmos just nu.
'
Kort vecka nästa vecka. Kort vecka...mmm...Säg bra.

kanske tillbaka?

Fick ett litet infall...Hej igen!
Kan bero på att jag är dunderförkyld och sitter hemma och tråkar. Sov tre timmar idag när jag blev hemskickad från praktiken.
'
Det var i alla fall en välbehövlig paus jag har haft. Är lite osäker på hur jag ska göra nu. Kanske byta och börja blogga på annan adress. Denna blogg innebär mycket minnen för mig och vissa smärtsamma. Nu vänder vi blad, jag och drottningen. Jag fullkomligt krashade för två veckor sedan. Allt kom på en gång. I början av året läste jag ett årshoroskop, minns ni? Det stod att året skulle innebära svårigheter och livskris...Det är ju nästan så man börjar tro på horoskop på riktigt nu. Nu börjar i alla fall resan tillbaka till någonstans jag aldrig varit. Jag har trott att jag har varit självständig och självsäker, men det har bara gällt på ytan och i oviktig mening. Visst är jag stark på vissa sätt, och jag står för mina åsikter och tänker alltid själv. Är handlingskraftig. Men jag är inte självständig. Jag är en orolig själ och neurotiskt lagd. Jag kan inte vara ensam. Jag har alltid definierat mig själv utifrån någon annan. Lagt mitt värde i någon annans bekräftelse. Aldrig stått på egna ben. Bor själv och är själv, helt själv, för första gången i mitt liv när jag är 23. Nej hörrni...detta går inte an. Blir nog kvar här...ingen idé att rymma från saker som hänt.
'
Äsch, vad tråkigt jag har. Ska gå till apoteket nu. Imorgon är det läkarträff och då ska hon konfronteras om biverkningarna from hell...Min sockersöta fantastiska husläkare verkar dölja saker för mig. Sneaky...Läste om nån som gick upp 30 kilo i vikt av medicinen jag äter...må gudarna vara med mig!
Titta! Nu ser det ut som att jag har en jättenäsa igen!

ensam igen

Är så fruktansvärt ledsen. Ensam igen. Nu pausar vi bloggen ett tag.
Jag måste in på reparation

tankar från en obildad

Jag vet inte så mycket om energiutvinning. Jag är inte så insatt faktiskt. Men jag tycker faktiskt att kärnkraftsrädslan är något obefogad. Här. I Sverige. Eftersom jag själv fortfarande är rätt tagen efter senaste feberslängen, så låter jag en annan bloggare förklara hur jag menar:
http://www.arsinoe.se/?p=7831
'
Tycker jämförelsen med oljekatastrofen är rätt bra. Helst ser jag ju en värld där vi får all energi från sol, vind och vatten. Men den världen känns ganska långt borta. Så tills vidare...
'
Men alltså, varför envisas de med att bygga kärnkraftverk där man vet att jordbävningsrisken är hög? Japans östkust, sydvästra USA...Liksom, nu bygger vi ett kraftverk och sätter oss ner och väntar på katastrofen...Tycker, lite naivt, att det är rätt korkat.

sjuk igen!

Det slog till efter lunchen. Tjoff sa det bara sen var det huvudvärk, yrsel, illamående och feberkänsla resten av eftermiddagen. Jag var kvar till fyra i alla fall och skrev lite grejer. Kvällen skulle ha tillbringats med Rebecca. Middag, kanske utgång, kanske filmmys. Nu blir det jag och katten. Filmmys vettefan, slår väl igång nån gammal Harry Potter eller så som jag brukar när jag är schuuk.
'
Vilket fantastiskt sett att fira fredag på!

hemma på lunch

Äter hemma idag. Ska tillbaka strax och få lite mer "kommuninformation"...spännande...kanske...
Dagens roligaste: Felskrivning i akt. "XX dopade dem...." (Det skulle nog stå döpte).
'
Dagens lunchunderhållning: Repris av uppdrag granskning om sexköp. FIIIIFAAAN. Tydligen rätt många unga män.
Läste apropå det en artikel idag om unga killar som begår övergrepp och lite om varför de gör det. Man berättade en kort historia om en kille som flörtar med en tjej och sedan försöker kyssa henne och hon vänder bort huvudet. Och sen frågar man killarna lite om den historian. Det är vanligt att de läser ni en massa saker i historian som inte finns, som att tjejen flörtar tillbaka, ger signaler osv. De blir också fientliga mot tjejen, fast det i historian är uppenbart att det är killen som tränger sig på och hon inte flörtar tillbaka alls. Det säger nog en del om kvinnosynen. Jag blir så less...

uppdatering

Första läkaren sa att jag inte kommer att dö i alla fall. Troligen. Men ska till en annan på tisdag. Drop in hänvisade de mig till. Tack liksom. Tack för att ni inte vill boka in min på en tid utan att jag får gå dit tjugo minuter innan för att slåss med pensionärerna om en av tre drop in kölappar. Tack som fan.
'
Jag och F har trängts i min säng inatt för ovanlighetens skull. Man sover mycket bättre hos honom, speciellt eftersom katten gärna vill vara med och trängas. I början av natten låg vi bokstavligen i en hög på sängen. F underst, jag sedan, lite halvt, och slutligen katten på toppen.
'
Nu ska jag spana in Downton på svtplay. Såg lite på reprisen av kobra på tv idag. Om homofobin. Det är ju helt stört att människor kan vara så inskränkta. De visade bilder från nåt försök till en pridefestival i Litauen och då står det massvis med motdemonstranter och tuppar sig som neandertalare. "Gays killed my friend" stod det på ett plakat. VA? Och sedan sa Henrik Dorsin några riktigt smarta saker om homofobin i Sverige och hur den yttrar sig i bland annat bögskämt. Och det är helt sant. Speciellt hur man verkar anse att bögigt är ett negativt ord och att det värsta man kan bli är att bli anklagad eller missuppfattad som homosexuell. Bögar, tjockisar och kvinnor får man tydligen skämta med hur som helst fortfarande.
'

det bristande livet

Jag praktiserar och är trött och har således inget socialt liv. Jag har glömt bort hur man talar med jämnåriga. Jag har glömt bort hur man går på stan, hur man provar kläder, hur man går ut, hur man går och tränar, hur man hänger och pratar om ingenting i flera timmar, hur man sitter och tittar på folk och hur man sitter och tröttfnissar med tjejkompisar. Jag har glömt bort hur man tar tag i saker som tvätt. Även hur man städar. Min omänskliga trötthet yttrar sig i att jag på riktigt får anstränga mig för att hålla mig vaken mitt på dagen. Så nära att somna mitt på skrivbordsstolen.
'
Jag sitter och funderar på arrangerade äktenskap. Vore det inte rätt skönt? Alltså, inte att bli tvingad såklart. Men tror ni inte det skulle vara rätt bra om mor och far kommer överens med någon annan mor och far och pratar om sina barn och sedan matchar ihop dem. Jag är ganska säker på att mina föräldrar skulle göra ett jättebra jobb. Tyvärr så skulle det ju idag betraktas som lite konstigt om man försökte föreslå för grannen, arbetskollegan eller kvinnan som går på samma friskispass att ens dotter och son borde ingå äktenskap.
'
Åh, förresten, senaste tillskottet till min mystiska sjukdom: Knäppa torrfläckar/utslag på armen. Hmmm....weirdo!

mysterium

Mysterium 1: Köpte en saftflaska i förrgår. Fick öppna med tång. Så ska det väl inte vara.
Mysterium 2: http://www.victoriamilan.se/
Mysterium 3: Min mystiska sjukdom (som troligen inte finns, förhoppningsvis inte iaf). Yttrade sig idag i huvudvärk och yrsel.
Mysterium 4: Varför är jag hungrig hela tiden, fast när jag ska äta så kommer jag inte på en enda sak jag vill ha? Och nej jag är inte gravid.
Mysterium 5: Varför försvinner inte färgfläckarna från min tröja?
Mysterium 6: Varför lär sig aldrig katten att han inte får vara på bordet? Jag ger upp.
Mysterium 7: Varför är jag så fruktansvärt trött hela j-a tiden? Pallar inte! Sitter liksom och väntar på att få gå och lägga mig redan.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0