belbo

Först så ville jag egentligen läsa Agnes Grey av Anne Brontë, men då visar det sig att jag inte hittar en endaste liten Brontë novell på hela bibblan, vilket jag tycker är anmärkningsvärt i allra högsta grad. Sedan bestämde jag mig för att jag ville läsa nånting av Keppler, vad heter han (de)? Lars?. Inte heller dessa böcker fanns eftersom biblioteket inte tar in böcker skrivna för mindre än tio år sedan. Då stod jag där, mitt detta inferno, denna ocean av litteratur och ingen hjälp att veta var jag ska börja någonstans. På bibliotek har man ju inte kommit på den här fantastiska idén att ha en hylla med typ nyheter, eller en med rekomenderade böcker, eller en med mest lånade böcker. Man har bara böcker och man är helt lost om man inte vet redan innan vad man vill ha. Alltså tog jag första bästa författare som jag känner igen, och som jag vet i alla fall är underhållande, vilket inte är så mycket mer än vad jag kräver en regning junidag. Så det är förklaringen. Jag ville heller inte köpa någon bok eftersom jag har ekonomisk kris den här sommaren eftersom jag fick mycket mindre jobb än vad jag brukar få. Dock fick jag lönen förhöjd med tre riksdaler i timman. Det ni!

'

Det är synd om människan.

Hotellet var fab, pool på taket, 360 graders utsikt över heela stan, coola lampor och snygg inredning. Rent och fresh. Knarkkvarteret gjorde sig påmint ibland, som när man gick runt hörnet för att handla och mötte några arbetande tjejer. Eller som när någon dude med tjackpsykos gick omkring och pratade högt. Men annars var det fint faktiskt, rätt trendigt. Vi har gått på museum och i parker. Vi har hängt på taket när det varit fint väder (inte så ofta tyvärr) och vi har besökt strandklubbarna. Framför allt har vi ätit mat och druckit cava på diverse snajsiga restauranger.

'

När vi kom hem var det bara till att vända igen för att byta staden mot landet och hänga i lovisas stuga som ligger fantastiskt vackert ute på en udde. Där badade vi bastu såväl som sjö, käkade räkor och läste böcker. Nu är jag hemma i Uppis. Har tvättat och ska bege mig ut för att handla.

Återkommer

'

Från storstad

'

till landet

'

Detta är nog första gången inför en resa som jag inte har resfeber. Jag tror att det kan bero på att det är för att jag inte lämnar någonting i Uppsala nu. Ingen pojkvän, ingen katt, inget plugg jag egentligen borde ägna mig åt. Jag är helt fri att resa, och det kommer jag att njuta av varje sekund, inget regn ska ta ifrån mig det.

'

Ryanairs sköna komfort kommer jag att åtnjuta om cirka 16 timmar och jag riktigt längtar efter att sitta rak i ryggen som en fura i tre timmar. För att inte tala om all härlig transfertid till stockholm, skavsta, girona och sedan slutligen barcelona. Där ska jag försöka att inte förirra mig alltför mycket i tunnelbanesystemet. Jag vet vart vi ska, men är inte helt säker på var vi ska börja.

'

Nej hörrni, om inte tidigare så hörs vi om cirka exakt en vecka. Då kommer jag att vara trött, glad och troligen känna att Uppsala är rätt litet. Och att veckan har gått mycket mycket fort.

Nu ska jag gå och köpa lite färdkost. Tänker inte ge Ryan mina surt fördärvade i utbyte mot en sliskig överprissatt liten pizzabit.

'

See ya

En unge som drar ner byxorna och sätter sig bakom en grill. Efter det kommer en annan unge och plockar upp någonting med en spade bakom nämnda grill och bär iväg detta någonting och placerar det i sandlådan för att sedan tillsammans med den första ungen hälla lite sand på det.

Vad var det hon plockade upp?

Var det bajs?
Vad gjorde de med bajset?
Såg någon annan detta?
Ligger det nu en nedgrävd bajskorv i sandlådan?

rätt tillfreds och solbränd Belbo!

'

Jag brukar inte vara sådär kanonrak när jag går ut direkt, men när man är ute helt nykter (och lite trött) så ser man saker man inte ser annars. Man ser glassplittret på golvet, man känner stanken av intorkad öl och cigarettrök, man ser hur mycket folk anstränger sig för att se snygga ut och man ser hur ostadiga tjejerna egentligen är på sina klackar. Det är det man kan observera med ögat. Saker som man inte kan observera men ändå märka i helnyktert tillstånd är desperationen, ångesten, osäkerheten och den ansträngda lyckan.

'

Detta är fantastiskt.

Tack Hanna =)

'

'

Bildtexterna. Och teckningarna barnen själva gjort. Moralen är hög!

Lägg särskilt märke till killen med basketkorgen och den förklarande texten bredvid.

'

Jag är inte den enda som ifrågasätter att man ska tvinga eller uppmana barn att kramas. Jag minns själv hur det var när jag fick någon fin present av någon släkting och jag blev framputtad för att krama nämnda släkting. Jag hade inga äckliga släktingar det är inte det jag menar. Men jag kanske inte alls var sugen på att kramas just då. Jag kanske inte kände den där släktingen så väl att jag kände mig helt trygg i dennes sällskap, för att inte tala om i dennes famn. Alldeles för många unga tjejer (framför allt men det kan gälla killar också) har svårt att sätta gränser för vad som är okej vad gäller deras egna kroppar. Vad händer med våra barn när vi redan från mycket unga år lär dem att det inte är de själva som bestämmer när de ska ha nära fysisk kontakt med någon, utan att det är andra som bestämmer det. Att faster Agda har rätt till en kram för att hon köpte en fin docka, att farbror Svante har rätt att ha dig i knät för att det var så längesedan han såg dig, att Micke har rätt att känna på dig för att han bjöd på cigg...

'

Barn måste stärkas till att sätta gränser och värna om sin egen integritet. Alla vill sina barn väl och vill skydda dem från övergrepp till varje pris. Glöm inte bort att börja tidigt. Tvinga inte barnen att kramas eller sitta i knät om de inte vill. Försök inte övertala dem och ge dem inte dåligt samvete eller tyck att de är otacksamma för att de inte kramas. Det finns andra sätt att  säga tack på, att hälsa på och ta farväl på. Du har aldrig rätt till en kram. Du har aldrig rätt till en annan människas kropp, vuxen eller barns!

'

(europaparl.europa.eu)

'

Idag har päronen tagit mig till ikea i bil, och hem igen.

Inhandlat: Överkast, gardiner, påslakan, blomma+kruka, kuddar

Glömt: Mer blommor, ljus

På ikea har inmundigats lax och chokladmousse. Ej samtidigt. Nu skulle jag egentligen haft jättekul men känner mig kaputt på flera sätt. Har istället lite småtrist kväll. Men, det kommer lagas lövbiff vilket höjer kvällen cirka tre steg på skalan. Från en tvåa till en femma kanske, av tio då.

'

När jag gick på ikea gick jag och drömde om framtiden i en annan lägenhet. För närvarande är det ingen större idé att påbörja något större projekt här hemma eftersom jag är klar med utbildningen i januari och inte riktigt vet vart framtiden bär. Jag kan bli kvar och jag kan ju hamna kanske i sthlm. I så fall ska min nya lägenhet ha en fantastisk planlösning. Den ska i alla fall inte ha ett enormt kök och en jättestor hall, det är ett som är säkert. Inte heller ska köket ha mintgröna luckor. Han som bodde här innan mig gjorde val som med anledning fick mig att starkt betvivla hans smak. Han valde mintgröna köksluckor, bara det! Han valde också att bryta den vita färgen på väggarna i vardagsrummet i mintgrönt och väggarna i hallen i ljusblått. Vilken härlig kall gråaktig färg det var! Fifan. Nu är det i alla fall "light sunflower" i vardagsrummet.

'

Åh, om ni inte käkat på koh phangang eller vare heter, där bakom universitetshuset i uppis (finns ju i sthlm också), gör det! Bums!

Det här håller inte. Jag behöver sol och värme nu! Har ju lyckats jobba varenda varm dag typ. Jag vill inte sitta här. Jag vill springa fritt på fälten.

'

Katten tror att han vill ut men jag vet bättre. Usch, lite magi någon?

Seriöst var är Harry Potter när man behöver honom? Han kunde trolla bort spocks stämband för ett ögonblick till exempel, och sen skingra molnen. Harry! Hallå?

'

AAAH! Vem vare? Vem vare som fucking regna!

'

Min psykolog är en fantastisk tjej. När man tror att man har gått hos en bra psykolog och sedan träffar en riktigt bra så är skillnaden enorm. Den förra fattade faktiskt inte vad hon pratade om. Hon tyckte att ångest var någonting man skulle lära sig att leva med. Hon hade ju uppenbarligen inte förstått i vilken situation jag befann mig. Men jag svalde det då och tänkte att jag får väl helt enkelt leva med impulserna att gå upp och sätta mig på hustaket och dingla med benen och överväga mina alternativ. Efter att nu såhär i efterhand ha förstått att så inte är fallet, att ångest inte är någonting man behöver lära sig att leva med, så är situationen och mitt synsätt på livet annorlunda. Och tack du gode för det. Men hur kan hjärnan och tankarna egentligen fungera på det här sättet? Jag är så motsägelsefull i mig själv på flera sätt. Alla vet ju att det är enklare att lära än att leva som man lär, men det blir så påtagligt just nu. Här kan man tycka att jag kanske inte borde jobba med det jag jobbar med för att jag inte är redo för det eller inte skulle klara det. Men jag tycker att det inte stämmer. Jag är dels väldigt bra på att gå in i någonting (ett jobb) och vara i det fullständigt, och sedan släppa det. Jag tror verkligen inte att jag gör ett sämre jobb för att jag är lite galen. Jag är så kunnig om min galenskap och kan analysera och reflektera om mig själv så att det inte blir ett problem.

'

Men det var egentligen inte det som jag tänke skriva om, utan det oförståeliga i att ha ett liv fullt av vänner och familj, bra utbildning och fin lägenhet och till och med självförtroende att jag kan det mesta, men ändå känna att allting är helt meningslöst. Självförtroende och självkänsla är inte samma sak. Och hur kan det vara så att jag till och med gillar mitt liv för det mesta, men då och då ändå vill skjuta mig själv i huvudet? Fascinerande ändå, att intellekt och känsla kan ha så svårt att samarbeta.

'

Haha, man vet att man är ett psykfall när man får genomgå en diagnostisk intervju:

"Har du någonsin trott att någon annan person har planterat tankar hos dig"

"Har du någonsin trott att du kan läsa andras tankar"
"Har du någonsin gjort illa människor eller djur för nöjes skull"

Hahaha! Eeh, nej jag har ingen antisocial beteendestörning thank you very much...

'

"Vi som älskar att mysa" eller "vi som älskar att skratta" eller "vi som tycker respekt är viktigt".

Vad hade de tänkt att uppnå med detta statement? Vill de skilja sig från alla andra som inte är som dem?

"Nej, jag hatar att mysa och jag tycker respekt är oviktigt".

Jag undrar vad de skriver på väggen på sidan. Ger de tips på hur man myser bäst eller?

-Jag brukar mysa med fleecefilt och earl-gray te

-Nej, jag finner ett duntäcke mycket mer effektivt för att uppnå högsta mysfakor.

Och, inte att glömma alla som troligen skrivit, på respektsidan: "respekterar du mig respekterar jag dig" och "this is me, take it or leave it"

Låt mig skratta högt (och ja, jag erkänner, hånfullt): HAHAHAHAHA

EDIT

'

Aja, har inte tänkt så mycket på det. Bara en nattanke. Men ändå!

'

Jag undrar hur domedagen  kommer att se ut om den kommer. Kommer det vara en komet? Kommer det vara en extrem storm eller jordbävning eller tsunami? Kommer vi ha ihjäl varandra i ett enormt gängbråk. Eller kommer Jesus helt sonika komma ner från himlen och samla oss alla för en utvärdering? Jaa....det lär ju visa sig. Jag tycker lite synd om Jehovas vittnen dock. De har ju bara ett fåtal (vad är det, några hundra?) platser i himlen. Så då får man väl dra lott då...

'

Om jorden nu ändå går under idag (det blåser ju rätt mycket) så hoppas jag att den inte gör det förrän efter konserten ikväll! Kom och lyssna gratis på oss i domkyrkan ikv!

Det är verkligen som att titta på en asläskig skräckfilm att läsa Kissies blogg just nu. Den tjejen existerar knappt längre. Så fruktansvärt smal.

'

Det är någonting med den ohälsosamma underhållningen som får mig att fundera. Hur kan det egentligen komma sig att vi har den här fascinationen över förskräckligheter? Vad är det hos oss som gör att vi tycker om att bli skrämda och äcklade? Man brukar ju jämföra obehagsväckande företeelser som människor ändå vill höra eller titta på med att bevittna en bilolycka. Man tycker att det är obehagligt och vill egentligen titta bort men man kan inte. För tillfället är detta ytterst jämförbart med att läsa Kissies blogg (same goes nästan för Dessie och Paow förresten).

'

Apropå ohälsosamma bloggar så tycker jag att de som kritiserar exempelvis Kissie (och de andra unga bloggtjejerna) för att vara en negativ förebild och representant av ett osunt ideal, har glömt en annan kategori bloggare som enligt min mening är lika osund. Det är de "fina flickorna". De fina flickorna är typ niotillfem-tjejen, Stina-Lee och UnderbaraClara. Dessa bloggare visar genomgående upp en mycket putsad bild av sina liv. Och, visst, som Hanna argumenterade för ett tag sedan, jag behöver inte veta deras toalettvanor. Men om man jämför med Kissie istället. Ytterst få av Kissies läsare tror jag faktiskt tycker att hon är någonting att se upp till. Jag skulle guesstimate att 4/5 läser hennes blogg för att förundras och förargas och, som vid en bilolycka, äcklas. Ingen vill vara som hon. Hon representerar faktiskt ingenting man vill ha. Däremot Niotillfem-tjejen. Hon visar upp ett perfekt liv fyllt av fester i fräna lokaler och fantastiska kärleksmöten. Inga problem. Allt är lite softat. Alla vet att Kissie mår dåligt och alla vet att hon ser ut som hon gör eftersom hon svälter sig själv. Alla vet att hennes liv är fullt av problem, även om hon säkert är lycklig i stunder. Alla vet inte någonting alls om Niotillfem-tjejen. Hennes liv framstår som helt perfekt men utan ansträngning. Hon uttrycker ingen kamp, inget arbete, ingen vilja eller åsikt.

'

Det finns fler som Niotillfem-tjejen. Husmorsidealet är tillbaka och kvinnor ska helst gifta sig vid 25 och baka cupcakes och ha retrofrisyrer. Därför är inte Kissies blogg farlig för någon annan än henne själv, och en och annan anorektiker. Husmorsidealet är farligt för alla. Det putsade livet är ett farligt ideal, det är det idealet som gör att vissa tjejer går i Kissies fotspår. Går under.

'

Det är min tanke.

'

Farligt. Och då menar jag inte sockret.

'

Sen tycker jag att alla ungdomar kan sluta må dåligt, slåss, knarka och göra sjlvmordsförsök. Sluta! Det är inge kul.

Och alla föräldrar kan sluta misshandla, ignorera och kontrollera sina barn. Sluta!