om en fadäs
Jag kom på att jag glömt berätta om en sak som hände i Wien. Okej nu lät det som att det är värsta grejen. Inga förväntningar nu va. Anywho. En dag när vi spatserade omkring och tittade på byggnaderna i stan och drack iste med enorma sugrör så ser vi tre unga män i bar överkropp sitta och fläka ut sig på en bänk. Mitt i stan. VI tittar lite smått skeptiskt på dem (Jag har alltid haft svårt för när folk klär av sig mitt på stan. Bar överkropp har man på stranden, inte i centrala Wien). Jag studerar en av ynglingarna och säger lite halvhögt "Men lilla vän ta på dig tröjan". När vi går förbi dem så hör vi att de pratar svenska. SÅKLART. Jag tror inte att de hörde vad jag sa. Men vad de däremot hörde var tre tjejer som skriker "SHIT, DE VAR SVENSKAR" och sedan fnittrar hysteriskt och småspringer där ifrån. Smidig räddning där alltså.
'
Det är en bekant fadäs. Jag och Ida gjorde den säkert 10 gånger på gymnasiet. Det fanns nämligen några personer, speciellt en kille, som vi av flera skäl under en period tyckte var mycket pinsamt att springa in i i skolan. Vilket såklart medför att han alltid var i samma korridor som vi. Han hade också för vana att alltid komma ut genom dörrar vi stod vid. Det var liksom inte så att han nånsin hörde oss prata om honom eller att vi på något annat sätt gjorde bort oss uppenbart. Det vi alltid gjorde var däremot att tystna och plötsligt stå väldigt raka i ryggen när han kom ut genom nån dörr eller svängde fram bakom nåt hörn.
'
Bjussar på en bild till kvällningen. Jag i Alex enorma döskalletröja och skönheten Alex själv.
Kommentarer
Trackback
