om att hitta tillbaka
Idag är det exakt sex månader sedan jag och det stora exet blev just ex. På väg hem från skolan tänkte jag på hur jag sakta men säkert har hittat tillbaka till mig själv och den personen jag är, själv. Det har tagit ganska lång tid och jag har en bit kvar innan jag helt kommer att ha hittat hem. Att komma över sorgen, chocken och smärtan gick mycket snabbare än vad jag trodde men att komma hela vägen har tagit mycket längre tid än jag trodde. Jag upptäcker nya saker hela tiden. Jag börjar lyssna på min egen musik igen, börjar inreda med saker jag tycker är fina, kollar på de filmer jag gillar och äter den mat jag tycker om. Jag börjar leva som jag själv vill. Jag hittar tillbaka till min egen dygnsrytm och har återupptäckt att jag är en nattmänniska som inte alls kan somna vid halv elva.
'
Men jag är inte samma person som jag var innan. Dels för att jag var sjutton år och inte ens vuxen, dels för att det är omöjligt att inte förändras på nästan fem år tillsammans med en annan människa. Idag kom jag att tänka på lite gamla "oförätter" och blev arg, trots att flera år gått sedan de inträffade. Det behövdes, nu har jag släppt ilskan. Jag ser tillbaka på åren som gått och är tacksam för det jag har haft. Jag är tacksam för att jag har fått bli vuxen tillsammans med honom, och för allting vi har lärt av varandra. Jag är tacksam för alla roliga, snälla och intressanta personer jag har fått lära känna genom honom. Jag är nöjd med den personen jag är idag och det är mycket tack vare honom som jag är den jag är. Jag hade nog inte ens haft katten om det inte vore för honom för då skulle jag inte velat ta hand om kissen själv. Jag hoppas han känner samma sak (exet alltså, inte katten).
'
Hade du sagt det till mig för sex månader sedan, att jag skulle skriva detta, hade jag aldrig trott dig. Och hade du sagt till mig när jag var 17 att jag skulle vara trygg i mig själv och alltid landa på fötterna om några år, så hade jag förmodligen inte trott dig heller.
16-åriga jag.
Kommentarer
Trackback
