om arsenik
Igår kväll tittade jag på Miss Marpel såklart! Ingenting kan hålla mig borta när de hemtrevliga engelsmännen mördar varandra mellan sconestuggorna. I gårdagens avsnitt var mordvapnet det klassiska giftet. Gift droppas i drinkar på cocktailpartyn, i kaffekoppar, i medicindoseringsredskap... Och folk dör som flugor. "Hmm drinken smakar visst lite beskt...AAH jag kan inte andas" Pang bom död på en stol med blod i näsan. Inte som idag när mördarna plågar sina offer och hugger öronen av dem och hänger upp i träden i någon fornnordisk ritual. Jag tänkte på det där med gift. Det framgår aldrig riktigt var de får tag på det. Ibland köper de det på apoteket, utklädda såklart, men oftast så har de det hemma i medicinskåpet. Varför hade alla invånare i England på 30-talet arsenik och cyanid i sina medicinskåp? Finns dessa gifter fortfarande att tillgå och vad används de till egentligen? Personligen tycker jag att det är mycket mer elegant att ha ihjäl någon med cyanid än med en motorsåg.
¨
En annan sak jag älskar med de engelska Agatha Christie deckarna är intrigerna. Motiven. Här är det inte fråga om nåt "Jag mördar alla prostituerade kvinnor med taggtråd för att min pappa våldtog mig och höll mig inlåst i en källare". Nej nej. Det är den okända bortadopterade tvillingsystern som iscensatt sin egen död och tagit någon annans identitet för att hämnas på någons kusins mamma för att hon såg till att hon blev bortadopterad så att hon skulle få hälften av arvet. Eller så. Och detta kommer Hercule Poirot eller Miss Marple fram till genom att någon säger att hunden är död. Typ. Hur gör de det? Själv gissade jag på butlern.
¨
¨
Dessa frågor funderar jag över idag när jag är hemma från jobbet. Nånting jag åt eller drack igår ville mig mycket illa. Var det månne Hanna eller Rebecca som la arsenik i mitt earl gray te igår när jag tittade bort?
Kommentarer
Postat av: Himmel unt Pannkaka!
Hunden är död - eller det var fan inte jag i varje fall!
Trackback
