belbo

Nu ni. Dramat igår. Jag och Lovisa skulle ta oss ner på stan var det tänkt. Det var ju otroligt varmt och jag hade nästan inte sovit någonting eller ätit någonting. När vi skulle gå började jag känna att  mensvärken kom. Kramperna i magen och lite lätt illamående. Jaja, tänkte jag, så är det ju alltid. Jag rotade i medicinskåpet och hittade ingen alvedon eller ipren men däremot en Naproxen. Det var väldigt längesedan jag tog Naproxen men jag tänkte att det är väl lugnt. När vi började närma oss stan fick jag mer ont och började må allmänt sämre. Vi skulle gå in och handla på ica i s:t per och väl därinne bröt helvetet löst. Jag var svimfärdig i kassan och fick snabbt ta mig till en bänk där jag satt med huvudet mellan benen och försökte återfå hörsel och syn. Det gick inte så bra. Jag blev sämre och sämre och var påväg att svimma sittandes. Lovisa var i lite lätt förvirring och tänkte att det går nog över. Men vi kom fram till att jag skulle hem. Vi började gå. Vi kom 10 meter ungefär. Sen svimmade jag på en soffa på cafét mitt inne i gallerian. Där låg jag nu i Lovisas knä, knappt medvetande, trodde att jag skulle dö, såg ingenting, hörde ingenting, kände bara yrsel och smärta. Den smärtan. Mumlade nånting om taxi och efter fem minuter lyckades vi ta oss till utgången och jag ramlade in och blev liggande raklång i taxin som körde så fort han kunde i panik hem. Lovisa trodde nu också att jag skulle dö och ville till sjukhuset men jag var fast besluten om att sängen var det enda rätta. Jag ligger nu i baksätet och skriker av smärta ska tilläggas. Väl hemma så bryter helvetet ut en gång till i dess fulla styrka. Lovisa ringer sjukvårdupplysningen och kommer fram till att allt är Naproxenens fel. Vad som hände nästkommande timma  behöver bara jag och Lovisa veta men efter cirkusen ligger jag i sängen, utmattad, men mår ganska bra. Sen kom Ida och jag lyckades återfå min normala färg och kvällen blev ändå trevlig.