om rädslan
Idag samtalade jag med en äldre dam (såklart) om midsommar. Hon skulle vara hemma och inte få några besök. Hon sa att hon inte ens hade någon sill men att det inte är så noga med sånt när man ändå är ensam. Jag försökte muntra upp henne lite och bagatellisera midsommar med att "det är ju en dag som alla andra". Det är ju visserligen sant. Jag bryr mig inte heller så mycket om midsommar. Min familj har aldrig firat det så mycket. Men ändå. Jag behöver väl knappast förklara. Men tänk er, sitta i läsfåtöljen och läsa tidningar hela dagarna och bara få besök av nån blåklädd liten jänta som drar några varv med dammsugaren och värmer soppa på burk åt en.
¨
Efter the breakup har rädslan för den ensamma framtiden inträtt. Jag inser ju själv hur löjlig jag är när jag ser mig själv som Bridget Jones om några år och som en ensammare och lite mer sorglig Miss Marple om ytterligare några, men ändå. De flesta vårdtagare på hemtjänsten är änkor. De har haft man och kanske en stor familj, och fotografierna står uppradade på byrån. Men nu sitter de där och tittar på tv eller på köksklockan. Några har hund. Några har alldeles för många katter. Gissa vilken kat(t)egori jag kommer att tillhöra.
Kommentarer
Postat av: Himmel unt Pannkaka!
Du, the way things are going kommer jag också sitta där i min lägenhet. Ensam.
Då ringer jag färdtjänst och åker iväg till dig och klappar katter och äter kakor!
Postat av: Ann
Är på väg att bli en addict av din blogg. Du kan verkligen formulera dig :-). Är säker på att du som "blåbär" snarare är solstrålen för många av dina tanter och farbröder. och inte kommer du tat sitta som ensam surtant med katter hela livet. Not! det kommer alltid andra tider. fast man ibland aldrig tror det. Kram kram
Trackback
