tappar hoppet
Såg lite kort på Oprah. Men jag kunde faktiskt inte titta klart. Det var så in i norden tragiskt. En familj hade adopterat fyra pojkar som de vanvårdade på ett sätt jag faktiskt inte sett förut. De fick nästan ingen mat. "Föräldrarna" hade satt lås på kylskåpet och larm på köksdörren. När de fick mat, vilket man aldrig visste riktigt när det skulle hända nästa gång, var det havregryn och pankakssmet. Den äldsta pojken var 19 men han såg ut som 10. Vägde kanske trettio kilo. Hur kunde detta pågå så länge? Som jag förstod det var barnen inte inlåsta, inte hela tiden i alla fall. Allt uppdagades när en granne såg äldsta pojken stå och äta ur en soptunna i trädgården. Jag tror att folk måste ha sett. De måste ha misstänkt. Hur många sådana barn finns det? Hur många barn syns inte?
'
Jag kommer att tänka på hur processer runt omhändertagande av barn ser ut. Det verkar finnas någon uppfattning om att socialen kommer och tar dina barn så fort det är någonting. Det är en otroligt felaktig uppfattning. Jag tror att det finns många fler barn därute som inte borde bo hemma hos sina föräldrar. Som kanske inte lever i en sådan extrem utsatthet som barnen på Oprah, men som inte får den uppväxt de förtjänar.
'
Ja, vad ville jag ha sagt med det här? Usch, vet inte. Ibland tappar man hoppet...
Kommentarer
Trackback
