belbo

Jag glömmer aldrig bort när du valde bort mig för henne. Hur liten jag kände mig och hur liten jag faktiskt var. Jag var ung, ett barn fortfarande och du var vuxen. Jag kommer ihåg garderoben i hallen och alla kläder och skor på golvet. Folk drack någonting brunt ur flaskor, någon slags absinth tror jag det var, som jag inte ville ha för det smakade kloakvatten. Jag minns en källare i huset och hur jag var rädd för den, och alla möjligheter och farligheter som den inbjöd till. Jag minns att jag egentligen inte ville gå hem, men att jag inte heller ville vara kvar och du följde mig till bussen.

'

Jag minns den kalla stentrappan med snö i hörnen, och trappan var blöt. Jag minns hur du övertalade mig, fast jag bara ville hem och var orolig för att sista bussen skulle gå. Jag minns att jag inte vågade, faktiskt inte ens kunde trots att jag försökte, säga nej. Så mina byxknän blev blöta i stentrappan. Jag fokuserade på höstlöv som blandats med snö. Det luktade sådär som det gör i blöta stentrappor på vintern när cement blandas med avgaser och ruttna löv. Jag försökte skynda mig, vara så effektiv som möjligt så att du kunde leda mig tillbaka till busshållplatsen. Minns inte riktitg, men tror att jag var osäker på var den var någonstans. Jag lämnade min kropp, mitt skal, och svävade i luften lite längre bort.

'

Till slut gick vi, du hade sagt tack, det minns jag. Varsågod? Jag frös när jag väntade på bussen, och som tur var kom den fort. På bussen, på väg mot Pettersbergsgatan, satt inte jag. Där satt ett skal, någonting som såg ut som en 16-årig tjej som studerade sig själv i spegelbilden i fönstret. Tomma ögon och rörelser utan mening när skalet som var jag rörde mig av bussen, mot huset, in och genom hallen. Skalet som var jag tog emot tillsägelser av föräldrarna för att jag var hemma senare än jag lovat. Hur skulle jag förklara varför jag inte hann med bussen?

Skalet som var jag gick och borstade tänderna och somnade. Sov tills det var dags att gå upp och åka till Stockholm och dansa balett. Jag kom tillbaka till mig själv och lovade mig själv att glömma. Och glömde försökte jag. Men det kändes inte bättre för det enda som hände  var att jag glömde bort varför jag var tom. Så jag mindes igen av en händelse. Och jag glömmer aldrig dig igen. Jag glömmer aldrig vad du gjorde.

'

Om jag blir ett spöke ska jag jaga dig.