dansa medan du kan
Samtalet idag med Hanna och Rebecca rörde sig bland annat om tiden som går. Rebecca fyllde 25 nyligen, och jag (finkänslig som vanligt) konstaterade att hon är halvägs till 50. Hon sa att om resten av tiden ska gå lika fort som det hittills har gjort, då är det snart. Och så är det ju. Tiden går ju enligt alla lite äldre personer med erfarenheter bara snabbare och snabbare ju äldre man blir. Åren mellan 20 och 23 har verkligen bara flugit förbi. Det känns som om det var alldeles nyligen, för någon månad sedan kanske, som jag läste första kursen på socionomprogrammet. Och när jag i julas insåg att det var min fjärde julkonsert med DK så fick jag faktiskt en känsla av svindel.
'
Att livet är kort är knappast en nyhet, och det är sådant vi brukar säga ibland. En av de floskelartade kommentarer vi slänger oss med, liksom vi säger "shit vad gamla vi har blivit" när vi pratar om när internet var nytt och det tog tio minuter att koppla upp sig via telefonen, efter några misslyckade försök. Vi som är 20-nånting, borde inte få säga så. Vi borde inte få säga att vi är för gamla, och vi borde inte få vara för trötta för att gå ut. Eller ja, det är klart vi får det, men vi borde inte få känna oss för gamla för det, vilket är lätt att man gör när man går ut på nationerna där medelåldern vissa kvällar ligger på 19...
'
Tiden när vi faktiskt är för gamla, utarbetade och desillusionerade kommer att komma, och den kommer att vara här förr än vi tror. Så vi borde verkligen dansa medan vi kan. Det är nu vi ska leva, nu när vi är tillräckligt gamla och smarta för att göra bra val och ta hand om oss själva, men vi samtidigt är tillräckligt unga för att kunna glömma, leka och dansa tills fötterna gör ont och hjärtat är fullt av ljus.
'
Dansa medan du kan!
Kommentarer
Postat av: H som i Hanna
Du är klok. Fast det vet du ju redan.
Trackback
