makabra nöjen
Idag har jag och min vän A varit på museum Gustavianum. Jag hade på riktigt inte varit där innan, trots att jag bott i Uppsala i snart fem år. Inte heller har jag varit på slottet eller i Linnéträdgården och ja, jag vet att det är skamligt. I april var första gången jag såg Uppsala högar när jag gick en promenad. Gustavianum var i alla fall mycket trevlig underhållning en lite mulen tisdag.
'
Efter lite övervägande har jag insett att jag bär på en mycket makaber sida. Jag är fascinerad av vampyrer och har vid flertalet tillfällen drömt att jag är en och ja, gjort allt vampyrer gör. Idag var jag också den som tryckte näsan mot glaset för att se skeletten, de inre organen samt foster i konserveringsvätska.
Tänk att det är så fascinerande att titta på tvåhövdade kycklingfoster, skelett på obduktionsbord och människohjärtan. Varför är det makabert egenligen? När vi stod där och tittade på obduktionsbordet så kändes det nästan hedniskt. Men det är klart att man utför obduktionern nu också, och även om instrumenten är förfinade och det finns en helt annan hygien, så är det samma människokroppar och kvarstående faktum att andra människors händer är inuti en död människas kropp och gör saker där inne. Det är samma hjärta, lungor, tarmar och blod. Och varför är det egentligen makabert, eller varför upplever vi det på det sättet? Vad är det som gör att det är så freaky att titta på ett foster egentligen, det måste vara någonting religiöst, eller är det kanske en instinkt...Jag vet inte. Men oneklingen är det med skräckblandad förtjusning som jag betraktar naturens alla mirakel och nycker, bakom en säker glasvägg, då.
'
Kommentarer
Trackback
