Norska sorger
är såklart våra sorger. För så är det. Det känns mer när det är geografiskt nära och när vi nästan talar samma språk. Att vi känner så betyder inte att vi tycker att norska liv är mer värda än, låt oss säga vietnamesiska. Det beror inte på att vi värderar liv annorlunda, eller att vi önskar att detta hade hänt i Vietnam i stället. Det bara är så, och jag tror att om vi inte hade känt mer för dem som är nära oss, så hade det varit något fel. Precis som att det är något fel om man inte blir mer ledsen när någon man känner väl dör än när någon som bara är bekant.
'
En annan sak som jag definitivt inte är ensam om att tänka på, är att om den här galningen i norge hade varit muslim, då hade läget varit helt annorlunda. En del av mig är nästan lite glad att det var en "vanlig" norrman, så att alla som utgick från att det var en islamist fick en rejäl jävla knäpp på näsan!
Kommentarer
Trackback
