illusioner
Kastar ett getöga på bonde söker fru. Slås av böndernas oerhört romantiserade bild av kärlek. Slås sedan av "vanliga" människors romantiserade bild av kärlek. Jag har pratat med människor som verkar tro att kärlek på riktigt ska kunna vara som i en hollywoodfilm. "Man vandrar på moln 24 timmar om dygnet 365 dagar om året". Ehh....jag förstår plötsligt varför de är med i programmet. Föreställningen om att människor är gjorda för varandra. Att det finns en person som är rätt. Att det finns en som gör en hel. Att det finns en som är allt det där man behöver och vill ha, drömtjejen eller killen. Att allting ska vara enkelt. Att det, även när det är svårt ska vara enkelt. Att man bara ska "veta" när det är rätt. Det tror jag inte en sekund på. Är det cyniskt? Kanske. Jag tror inte på ödet heller, eller att allt händer av en anledning. Däremot tror jag att det finns anledningar till att mycket händer och att man kan hitta egna anledningar.
'
Jag blir lite desillusionerad när människor inte är villiga att kämpa. När folk skiljer sig eller väljer att inte inleda någonting för att det inte är just som att vandra på moln. Visst ska man inte vara med någon om det inte är bra. Men vad har vi för förväntningar på kärleken? På livet? På karriären och barnen? På oss själva? På ett bröllop jag var på i år så innehöll löftena att de lovade varandra att alltid finnas vid varandra sida och att stötta varandra och hålla ihop. Men de lovade inte att älska varandra, inte som de gör nu, hela livet. Bara att hålla ihop. Det tyckte jag var fint.
'
Kommentarer
Postat av: H som i Hanna
Word på den. Men så har jag också en sjukt oromantisk bild av kärlek.
Postat av: Doe
Men vada, man kan val lova att alska varandra, det ar ju inte samma sak som att vara kar i varandra...det ar en utvecklad och mer komplex grej som hander nar man blir basta vanner och familj...molnen finns inte kvar men personen ar en av de viktigaste i ditt liv.
Trackback
