det lilla lugna
...har jag tagit det hela sommaren. Och så gör jag idag också, då det är sista dagen på sommarlovet! Sista dagen nånsin nånsin. Nästa sommar har jag antingen skrapat ihop nån stackars vecka semester, eller så är jag arbetslös. Det är en upplyftande tanke. Idag ska jag läsa Borta med vinden, kanske träna om det finns nåt kul pass, kolla på opera på dvd och fixa naglarna. Mycket intellektuell dag. Ska ha jour ikv också.
Bjussar på en sommarbild så länge.
'
Vet ni?
-Att jag älskar honom...
'
Jag tar risken att falla som en pannkaka efter att ha gått upp som en sol. För den här solen är värd att brännas av, och utsikten är värd att se även om jag faller ned och slår ihjäl mig.
Så är det. Just nu.
om den totala dekadensen
Jag har hört talas om en klubb. Den finns i London och New York, kanske på fler ställen. Klubben ska vara lite cirkusinspirerad, med någon slags inriktning mot provokation och... burlesque kanske. Jag minns inte namnet nu. En kompis kompis har varit där. Hon hade sett en show. Tänk er nu först innan ni läser vidare att detta är ett fint ställe med fint folk. Det är exluskivt och kända skådespelare och mycket rika män är där. Tänk er sedan att det finns en liten scen på den här exklusiva klubben och att det upp på denna scen kommer en naken vacker kvinna. Tänk er sedan att denna kvinna bajsar på en muffin. Sedan äter hon upp den. Sedan spyr hon. Sedan äter hon upp det med.
Det här är inte ett skämt.
Jag upprepar.
Detta är inte ett skämt.
'
Min tanke är att detta är ett praktexempel på sagan "Kejsarens nya kläder". Folk sitter alltså och tittar på den här skiten (bokstavligt talat) förmodligen för att alla tror att alla andra tycker att det är...häftigt eller konst eller nåt. Har en djupare mening. Om någon bara skulle ställa sig upp och ropa "Men hallå! Det här är jätteäckligt!" så kanske alla faktsikt skulle inse, plötsligt, att de sitter och tittar på en människa som äter sin egen avföring. Vilket jobbigt verklighetsuppvaknande för dem då.
'
Jag lovade bilder, men pallar inte nu. Känner inte att det passar in i detta inlägg...
eh?
"I'm a normal person, I just like eating toilet paper"
om hemkomst och bristande rutiner
Jag har varit i Spanien och tappat uppfattningen om tid och rum helt. Jag antar att det kallas att varva ner och vila ut, för att när det plötsligt blev höst i Sverige och dags att återkomma till rutinerna, så som plugg, arbete och kör, så var jag helt bakom flötet och lallade runt och käkade glass och drack cava. Där ser man. Jag är jättebrun och imorgon lägger jag in lite bilder för allmän beundran.
'
Idag har jag även fått hem mitt lilla skrälle, som nu ligger och fläker ut sig på golvet med en uttråkad och världsvan min. Han visade inga som helst tecken på känsla när jag återsåg honom idag. "Den där gamla matten..." såg han ut att tänka.."ska det va nåt det?".
'
Åh jag kom på så många intressanta saker att skriva om när jag var i Spanien bara för att jag inte hade internet, och nu har jag glömt bort alltsammans. Jag kan berätta att jag har halkat ur banan helt och hållet. Alla rutiner är helt bortslängda i något hörn någonstans, eventuellt befinner de sig kvar på socialtjänsten. Jag lämnade dem när jag slutade där. Jag äter typ en gång om dagen, har massa tvätt som väntar, tre påbörjade böcker, ett gymkort som börjar mögla snart, ingen kurslitteratur och ingen koll. Mitt hår ser ut som ett skatbo och idag var första gången på pinsamt länge jag försökte sminka mig och klä mig normalt. Näe, ordning och reda och pengar på fredag från och med nu. Borde verkligen skaffa mig en mat- och sovklocka. Det här håller inte. En mat- sov- och medicinklocka, snarare.
'
Över och ut. Katten låter hälsa att han vill gå ut, och inte vara fången i denna lägenhet.
I stunden
Jag bloggar och kollar på sagan om ringen. Han läser en bok om ekonomisk historia (observera, för nöjes skull...)
Tog bilder på oss nyss, tyvärr så är vi inte så fotogeniska...så håll till godo.
'
See ya later
Hejhej!
jag glömmer aldrig
...bort vad du gjort.
Jag glömmer aldrig bort när du valde bort mig för henne. Hur liten jag kände mig och hur liten jag faktiskt var. Jag var ung, ett barn fortfarande och du var vuxen. Jag kommer ihåg garderoben i hallen och alla kläder och skor på golvet. Folk drack någonting brunt ur flaskor, någon slags absinth tror jag det var, som jag inte ville ha för det smakade kloakvatten. Jag minns en källare i huset och hur jag var rädd för den, och alla möjligheter och farligheter som den inbjöd till. Jag minns att jag egentligen inte ville gå hem, men att jag inte heller ville vara kvar och du följde mig till bussen.
'
Jag minns den kalla stentrappan med snö i hörnen, och trappan var blöt. Jag minns hur du övertalade mig, fast jag bara ville hem och var orolig för att sista bussen skulle gå. Jag minns att jag inte vågade, faktiskt inte ens kunde trots att jag försökte, säga nej. Så mina byxknän blev blöta i stentrappan. Jag fokuserade på höstlöv som blandats med snö. Det luktade sådär som det gör i blöta stentrappor på vintern när cement blandas med avgaser och ruttna löv. Jag försökte skynda mig, vara så effektiv som möjligt så att du kunde leda mig tillbaka till busshållplatsen. Minns inte riktitg, men tror att jag var osäker på var den var någonstans. Jag lämnade min kropp, mitt skal, och svävade i luften lite längre bort.
'
Till slut gick vi, du hade sagt tack, det minns jag. Varsågod? Jag frös när jag väntade på bussen, och som tur var kom den fort. På bussen, på väg mot Pettersbergsgatan, satt inte jag. Där satt ett skal, någonting som såg ut som en 16-årig tjej som studerade sig själv i spegelbilden i fönstret. Tomma ögon och rörelser utan mening när skalet som var jag rörde mig av bussen, mot huset, in och genom hallen. Skalet som var jag tog emot tillsägelser av föräldrarna för att jag var hemma senare än jag lovat. Hur skulle jag förklara varför jag inte hann med bussen?
Skalet som var jag gick och borstade tänderna och somnade. Sov tills det var dags att gå upp och åka till Stockholm och dansa balett. Jag kom tillbaka till mig själv och lovade mig själv att glömma. Och glömde försökte jag. Men det kändes inte bättre för det enda som hände var att jag glömde bort varför jag var tom. Så jag mindes igen av en händelse. Och jag glömmer aldrig dig igen. Jag glömmer aldrig vad du gjorde.
'
Om jag blir ett spöke ska jag jaga dig.
dränkt Belbo
Ni vet när man är så blöt så att det liksom inte spelar någon roll längre? Ni vet det? Och sen blir man ännu blötare. Då är det bara att cykla. Cykla trots att maninte ser och trots att man inte ser vad som gömmer sig på botten (marken). När bilarna drar upp svallvågor som sköljer upp till knäna på en på ens cykel. Man vet när man är blöt på hela kroppen, innanför kläderna till och med. Ni vet när man vadar hem över grusgången och parkerar cykeln i en tjugo centimeter hög pöl. Såna dagar, såna dagar förtjänar man en chokladmuffin när man kommer hem och har hängt sina droppande kläder i badkaret.
'
Vad gjorde jag då på stan i detta väder då? Jo ni ser det finns någonting som heter planering. När man i god tid tänker ut vad man ska köpa och när, så att man passar på att göra det när det passar bra. Jag kan inte sånt. Därav hetsade jag ner på stan idag för att köpa födelsedagspresenter till mina finaste vänner. Presenterna höll sig för regnet som väl är. Vilket är mer än vad man kan säga om min väska...
'
...den får gå med rumpan bar
Jag insåg idag att jag på senaste tiden har klätt mig ganska...lätt. Jag tycker om att ha benen fria liksom. Idag frågade dock min pojkvän mig om jag äger ett par långbyxor...kanske dags att börja klä sig respektabelt igen? Har alltså klätt mig i hotpants senaste veckan. Känner mig som Sookie Stackhouse, fast inte lika blond, och förhoppningsvis inte lika attraktiv för diverse icke mänskliga figurer.
'
Jag har vänt på dygnet den här sommaren. I går var jag uppe till halv tre och sov till tolv då jag vaknade av att telefonen ringde. Nu sitter jag här, pigg som en mört. Borde dock däcka snart när the sugar high har lagt sig. Vi hittade en krusbärsläsk på ica som inte smakade krusbär men som luktade som det. Den var grön och lite barnsligt kul. Nu har A dragit och jag kände att det kanske var dags att besöka lilla bloggis igen. Jag har ångrat att jag var för feg och för lat för att åka till Pride ensam. Hade ju säkert träffat folk jag kände där, eller iaf bara kunnat titta på tåget och kändisspanat. Jaja...vad är väl en bal på slottet?
'
Har upptäckt en sak på apoteket. Personalen behandlar mig olika beroende på vilken medicin jag häntar ut. När jag hämtar ut p-piller eller något annat random typ penicillin, så säger de bara vad det kostar och frågar om jag vill ha påse, helt normalt. Men när jag hämtar ut citalopram (ssri) eller atarax (ångestdämpande) så får de ett milt uttryck i ansiktet och ett medlidsamt ansiktsuttyck. "Har du använt detta förut?". Det är ganska kul.
'
Nä, ska kanske försöka sova lite. Puss Hej!
tråkigt
VEM
Vem är i rummet med dig? Ingen
Vem fick du senaste sms av? Mamma
Vem tänker du på nu? Honom
Vem pratade du senast i telefon med? Honom
Vems hus var du senast i? Päronens
Vem önskar du var med dig nu? Han
Vem är din favoritsläkting? Farfar, och farmor
.
VAR
Var är din mobiltelefon? På fönsterblecket
Var handlar du mest? Ica Torgkassen
Var fick du tag på tröjan du har på dig? HM
Var åkte du senast bil? Till Lidköping med mina päronen för att hälsa på farfar och farmor
.
VAD
Vad åt du senast? Körsbärstomater
Vad drack du senast? Cola
Vad är det för färg på dina byxor? Svarta, hotpants
Vad är den närmaste saken som är blå? En en kudde
Vad har du på fötterna? inget
Vad är din favorit färg? Rosa oh grönt
Vilken film såg du senast? Miss Marple
Vad hör du just nu? Vinden i björkarna utanför, och bilarna på gatan
.
HAR DU NÅGONSIN
Sovit i någon annans säng? Jorå
Hånglat på en bio? Faktiskt inte
Hånglat i skogen? Haha
Tyckt att din kusin är het? Omg nej verkligen inte!
Sovit naken? Jadå, frihet!
Kört över hastighetengränsen? På cykel?
Målat om ditt rum? Ja, tänk den tiden när man hade ett rum. Ett "eget" rum. Målade från gult till marinblått, minns det så väl. Det blev fint.
Dansat framför en spegel? Självklart, både hemma och i de oundvikliga helväggsspeglarna i diverse balettsalar
Fått hicka? Seriöst. Finns det människor på jorden som aldrig haft hicka?
Dumpat någon? Ja, mindre roliga upplevelser det där...
Stulit pengar från en kompis? Nej, men jag tror jag stal en pogg när jag var typ sju...räknas det? Det var hårdvaluta då ju!
Hoppat i en bil med folk du just har träffat? Inte bara folk jag nyss träffat
Varit i slagsmål? Ja, varje gång jag ska få in katten i buren eller ner i badkaret.
Smugit ur ditt hus? Nej
Haft känslor för någon som inte känt desamma? Ja gud ja, young and impossible love. Som när jag var kär i Robin Hood när jag vat liten. Svårt det. Tecknade dessutom.
Hånglat med en främling? Definiera främling. Han/hon är väl inte en främling när man hånglar med den?
Älskar eller saknar någon nu? Älskar och saknar honom.
sola?
Har tydligen D-vitaminbrist. Där ser man. Då har jag ändå solat jättemycket senaste veckorna. Hmm. Vad ska jag göra? Sola mer? Äta mer ägg?
om två fisiga händelser och en säl
Loe har åkt hem, och kvar är jag, spock och havet. Vi umgås sällan samtidigt, vi tre. Idag har vi varit på en klippa långt ut i havet hela dagen, i sällskap av cirka 200 havstrutar. De höll igång, kan man säga. De är ju inte kända för sin skönsång direkt, det kan man ju inte påstå. Men vi såg en säl! Mamma såg två sälar till och med. Ett litet sälhuvud guppade i vattnet för att sedan göra ett dyk med hela sin blanka sälkropp.
'
För någon dag sedan gick jag och Lovisa en kvällspromenad, kan ha varit i onsdags. Vi gick nedåt lägenheterna som ligger precis vid vattnet och färjeläget, och strosade runt udden. På väg hem igen så hörde vi ett ljud som lät som en liten fis varpå vi automatiskt vände oss mot det hållet fisen kom ifrån och fann ljudkällan vara ett öppet badrumsfönster. Några dagar senare gick vi på kajen och passerade ett medelålders par. Mannen i paret smygfes när han gick förbi oss, en liten diskret prutt bara vilket ju kan hända den bäste. Men när han gått förbi och vi redan fnissat till åt lillfisen så väljer han att passa på att släppa loss ordentligt. Vi gick liksom precis bredvid i princip. Lite dålig stil tycker jag.
Fis aldrig med öppet fönster - du vet aldrig vem som står utanför.
'
jävla myggbett!
...tänkte bara säga det. Jävla mygg-jävla-skitbett.
Aaaarrgh!
gooa gubbar!
Är på Marstrand nu. Tänkte bara säga det. Så ni inte tror att jag har dött eller nåt. Havet är blått och salt och klipporna är grå och hårda, som vanligt. Jag och Loe degar och badar och kollar på "the real housewives of beverly hills". Livet är bra.
om dramat hos husläkaren
Idag var jag hos min husläkare igen och tog blodprover på beställning från min andra läkare på psyk. Tydligen var det en del att testa för hon skulle ha rätt mycket blod...
'
Jag var inte speciellt nervös även om jag inte gillar blodprover, eftersom det ändå hade gått rätt bra förra gången. Den här gången såg hon till och med på en gång att det var läge för den lilla nålen eftersom jag knappt har några blodådror över huvud taget i mina armar. Jag har jättedåliga blodprovsarmar och jag är mycket svårstucken. Sköterska får liksom sitta och leta, spänna åt heroinistremmen rejält, och sedan sticka djupt. Det gör ont. Sedan så måste hon liksom lirka lite för det slutar rinna blod rätt fort, jag delar liksom inte med mig så lätt. Detta resulterade idag i att jag efter första röret med blod plötsligt kände mig lite oväntat yr. Jag ignorerade detta men då yrseln tilltog och snart ackompanjerades av ett oönskat öronsus och slutligen synsvårigheter, så fann jag situationen allt mer krävande. Jag vilade huvudet i min fria hand, och när sköterskan frågade hur jag mådde fann jag att min talförmåga var kraftigt försämrad. Nån sekund senare trillar jag nästan av stolen och får sitta med huvudet mellan knäna. Jag hör inget, jag ser inget, jag svettas som en gris och allt snurrar. Jag kan inte prata och jag kan knappt dricka vatten. Det blir liksom inte bättre heller utan jag bara fortsätter sitta där och invänta döden. Jag transporteras skakig till ett rum med en brits där jag får ligga. Sköterskan fyller sista röret med blod när jag ligger där, och det gör ont som in i helvete när hon sticker mig på samma ställe som nyligen. Sedan passade sköterskan på att förmana mig lite och säga att det till nästa gång kan vara en bra idé att äta frukost innan...
'
På väg hem var jag så medtagen att jag fick gå in på Lidl och köpa äpplen och choklad för att inte drutta ihop nånstans på kvarngärdet. Nu sitter jag i soffan, är lite trött och har ont i huvudet, och ska nog lägga mig och sova en stund. Den goda nyheten är att min arm inte alls är lika misshandlad som förra gången.
'
Dessa onda varelser... ;)
kärlek
En svart katt i busken som stryker sig mot handen och rullar över på rygg. Att prata om jobbiga saker med den man älskar och landa i förståelse och trygghet. Att ha sina favoritmänniskor i köket, bjuda på te och scones på finaste porslinet. När det räcker med att utbyta en blick med sin bästa vän för att båda ska förstå exakt vad man tänker på. Att vandra bredvid den där personen i en ljum sommarnatt. Att prata i telefon i över en timma med sin tjejkompis. Att säga hejdå flera gånger. Att inte vilja säga hejdå. Att stå still och vila i en kram och borra in näsan i en tröja. Att vakna med en kissemiss på bröstkorgen. Att skratta åt samma saker tillsammans, och få hysteriska fnissanfall åt gamla minnen. Att kunna tro på någonting större, en förståelse och en kärlek.
'
Och allt medkännande, all önskan att göra någonting, att förändra och att visa stöd, som vi sett de senaste dagarna.
'
En kärlek av många
Norska sorger
är såklart våra sorger. För så är det. Det känns mer när det är geografiskt nära och när vi nästan talar samma språk. Att vi känner så betyder inte att vi tycker att norska liv är mer värda än, låt oss säga vietnamesiska. Det beror inte på att vi värderar liv annorlunda, eller att vi önskar att detta hade hänt i Vietnam i stället. Det bara är så, och jag tror att om vi inte hade känt mer för dem som är nära oss, så hade det varit något fel. Precis som att det är något fel om man inte blir mer ledsen när någon man känner väl dör än när någon som bara är bekant.
'
En annan sak som jag definitivt inte är ensam om att tänka på, är att om den här galningen i norge hade varit muslim, då hade läget varit helt annorlunda. En del av mig är nästan lite glad att det var en "vanlig" norrman, så att alla som utgick från att det var en islamist fick en rejäl jävla knäpp på näsan!
"vi måste göööra något"
De bombar, de skjuter och de hatar. Krig, explosioner och oskyldiga liv som skördas.
Vi måste stoppa detta nu! Tillsammans är vi starka!
Därför föreslår jag att vi alla byter vår profilbild på facebook till en norsk flagga, och går med i grupper som
"stoppa terrorismen", "vi som inte gillar våld" och "vi som gillar fred". Öööh...?
omg...
planer
Jag vill ändra om en massa här hemma. Men det känns så värdelöst när jag inte vet hur länge jag kommer att bo kvar. Om jag får jobb någon annan stans när jag är klar i januari då kommer jag ju att flytta. Änyho. En sak jag faktiskt kan göra är att göra en lakanrensning. Jag har så himla mycket sängkläder. De allra flesta sängkläder inhandlade jag och håkis tillsammans. Eller så fick vi dem, så jag har liksom dubbla av allting förutom nån enstaka som han tog med sig i den lilla bodelningen. Jag vill nog faktiskt inte ha dessa kvar. Jag vet att det bara ä rtyg och det är inte så att jag mår dåligt av dem eller nåt. Jag bara känner att jag kanske vill ha nya, egna lakan. Precis som att jag gjorde om lite här hemma när han på riktigt flyttade ut, målade om och så, så vill jag ha nya sängkläder och inte sova i våra gamla gemensamma. Thats it.
'
Jag skulle också vilja inhandla en del spetstyg. Dock vet jag inte vad jag skulle göra med nämnda spetstyg, men ni kanske har några idéer? Problemet här är att jag inte kan sy och jag har ingen symaskin heller för den delen. Så inget avancerat. Jag skulle också vilja ha en såntdär sängskydd ni vet som hänger ner från sängen. Ni vet så sängen ser lite prinsessig ut och man ser inte in under sängen för spetsen liksom hänger ner till golvet nästan. Hittar jag sånt?
ett uppgivet rop på hjälp
Fatema och hennes son har flytt till Sverige. De flydde från Bangladesh eftersom Fatema var politiskt aktiv. Hon blev tillfångatagen och utsatt för gruppvåldtäkt av polisen. Våldtäkt är den form av tortyr som ger svårast men. Fatema vill inte leva och försöker skada sig och ta livet av sig med jämna mellanrum. Under tiden hon är inlagd på psyk får hon bältas flera gånger eftersom hon försöker strypa sig själv med strumpor, lakan och annat. Hon är i en djup kris, har PTSD och stark ångest. Hon har helt bestämt sig för att hon ska dö. Sonen bor i en värdfamilj och är periovis apatisk. Han gråter mycket, är orolig gör sin mamma och har själv försökt skada sig och pratat om att han vill dö. Sonen är 9 år. I Bangladesh har de ingenting. De är utstött av resten av familjen och Fatemas pappa säger att han inte har någon dotter längre. Personalen på sjukhuset är själva uppgivna.
Fatema och hennes son får inte stanna i Sverige. Inte ens av humanitära skäl.
'
Se dokumentären om en sluten psykiatriavdelning, och Fatemas sorgliga historia.
Vi vet inte var de är nu.
'
